De flesta människor kommer någon gång i livet i kontakt med någon som mår psykiskt dåligt. I den här artikeln beskrivs förhållningssätt och saker du kan tänka på när du vill hjälpa.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Känner du någon som mår psykiskt dåligt och vill vara ett stöd? Det är vanligt att vilja hjälpa en närstående när hen går igenom en jobbig period i livet, men ibland kan det kännas svårt att prata om psykisk ohälsa. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Kan något jag säger göra det värre? Det finns inga enkla svar som funkar i alla situationer, men den här artikeln tar upp några saker som kan vara ett stöd för dig som är närstående till någon som mår dåligt.
Till att börja med är det viktigt att ta sin oro på allvar. Finns det någon i din närhet som du oroar dig för – ta upp det men henom. Våga fråga hur personen mår och om hen inte öppnar upp direkt; våga fråga igen. Det är inte ovanligt att den som mår dåligt har tankar om, att hen är värdelös och kommer att bli lämnad. Visa därför att du finns kvar även om personen drar sig undan och att du är beredd att lyssna när hen är redo.
När någon väl berättar hur den mår är det möjligt att man blir ledsen eller upprörd över det man får höra. Då är det viktigt att försöka ta hand om sina egna reaktioner inför det som berättas så att den som mår dåligt inte behöver göra det.
Det är helt okej att bli rädd, arg, ledsen eller irriterad av det du får höra, men att hantera dina reaktioner hjälper inte den som mår dåligt. Vid behov kan du senare prata med någon annan om hur det kändes för dig att ta del av din närståendes berättelse.
Kom ihåg att det inte är ditt jobb att komma med lösningar till det din vän, familjemedlem eller partner berättar om. Du kan visa att du finns där; att lyssna och reflektera när personen berättar om hur hen upplever sin verklighet fyller en viktig funktion. Lösningen på problemet ligger dock utanför det du som närstående kan bistå med. När någon professionell tar ansvar för behandling kan du också få mer ork att vara en stöttande anhörig eller vän. De flesta som får rätt diagnos och behandling börjar så småningom må bättre.
Som anhörig är det lätt att känna sig maktlös inför sin närståendes psykiska ohälsa. En konkret sak man kan göra är att ta reda på vilken professionell hjälp som finns att få och hur man rent praktiskt ska gå tillväga för att komma i kontakt med den. Du kan uppmuntra den som mår dåligt att söka den hjälp som finns.
När någon professionell tar ansvar för behandling kan du också få mer ork att vara en stöttande anhörig eller vän. De flesta som får rätt diagnos och behandling börjar så småningom må bättre.
En utmaning kan vara att sätta gränser mot den man vill hjälpa. Att finnas tillgänglig som ett stöd utan att tappa bort sig själv kan helt enkelt vara en svår ekvation att få ihop. Den som mår dåligt kanske ringer till dig och vill prata alla möjliga tider på dygnet, eller riktar omotiverad ilska och besvikelse mot dig. Till en början kanske du tänker att det är värt det, du kan förklara beteendet med att personen mår väldigt dåligt just nu och tänker att du kan ta det. I det långa loppet kan en sådan dynamik dock vara skadligt både för dig och för er relation. Därför kan det vara mycket väl motiverat att föreslå att personen som mår dåligt söker professionell hjälp.
En närliggande utmaning kan vara att den som mår dåligt har ett större behov av stöd än du kan erbjuda. Det kan leda till otillräcklighetskänslor (“inget jag gör räcker till”), irritation (“varför ser hen inte allt jag gör?”) eller en känsla av maktlöshet (“det spelar ingen roll vad jag gör, det blir ändå inte bättre”). I ett sådant läge kan det, utöver uppmuntran till personen att söka professionell hjälp, för dig vara värdefullt att komma ihåg att ingen människa kan göra allt för någon annan.
Det stöd du kan ge, i form av omtanke, medkänsla och värme, utifrån din förutsättningar, är viktigt och värdefullt i sig. Men det går inte att ta över ansvaret för någon annans liv.
Att leva nära inpå någon som mår dåligt är krävande på många sätt. Långvarig depression och ångest hos den du är nära kan leda till att du upplever mycket mycket anspänning, oro och stress. I förlängningen kan det ta sig uttryck i ångest och dåligt mående även hos dig som närstående. Därför är det viktigt att du inte glömmer bort dig själv. Att tänka på dina egna behov sätter dig inte i motsats till den du är närstående till, utan innebär att du visar en hänsyn till dig själv och till ditt eget liv. Genom att tillåta dig att ha roligt utan att få dåligt samvete, umgås med personer som är viktiga för dig eller utvecklas inom ett område som intresserar dig kan du få ett tillskott av välbehövlig positiv energi.
Det finns organisationer, föreningar och stödgrupper som riktar sig till närstående till personer med psykisk ohälsa. Det kan vara skönt att träffa andra som delar liknande erfarenheter, som förstår utan att du behöver förklara allting från början. Anhöriggrupper kan vara ett välbehövligt sammanhang för stöd, kunskapsutbyte och igenkänning.
I bemötandet av den som mår dåligt ska man vara försiktig med att förminska det hen upplever. Kommentarer i stil med “det kunde ha varit värre” eller “nu måste du komma över det som hänt” kan upplevas som kränkande eller göra att den som mår dåligt känner sig anklagad och missförstådd. Det kan också vara bra att tänka på att den som mår dåligt kanske inte vill berätta allt på en gång när du uttrycker din oro. Var beredd på att hen inte är redo att prata eller ta emot stöd första gången du frågar. Ge det tid, fortsätt att ta initiativ och visa att du kan lyssna när hen är redo.
Goda råd bör undvikas. Även om du ger råd i största välmening är de ofta kontraproduktiva.
Vi är alla individer med unika upplevelser och det är inte säkert att det som har fungerat för dig när du har mått dåligt hjälper någon annan. Många upplevelser liknar varandra och du kanske känner igen dig i de känslor personen förmedlar. Det är gott att lyssna och vilja förstå, men du kan inte förstå allt. Försök därför att istället ställa öppna frågor och undersök hur personen resonerar. Reflektera gärna – för du måste inte hålla med i hens resonemang – men undvik att komma med tips och råd.
Psykisk ohälsa har länge varit stigmatiserat i Sverige. Det är möjligt att den som mår dåligt känner skuld och skam över sitt tillstånd. Därför kan man tänka på att förmedla att det inte är konstigt att må dåligt. Psykisk ohälsa handlar inte om personlig svaghet. Ibland kan måendet vara en helt naturlig reaktion på en kris eller ett trauma.
Psykiska tillstånd som depression och ångest kan drabba alla människor och går att behandla. Genom att tala öppet om psykisk ohälsa kan vi avdramatisera den och signalera till alla i omgivningen att det inte är någonting som man behöver skämmas över.
Det finns ingen ordentlig statistik över hur många människor som är anhöriga till någon med psykisk ohälsa i Sverige, men det har uppskattats att det rör sig om cirka en miljon människor. Många upplever att de inte får det stöd de behöver.
När Nationell samverkan för psykisk hälsa, ett nätverk av intresseorganisationer inom det psykiatriska området, år 2015 frågade sina medlemmar om anhörigstöd svarade nästan 1400 personer. Av dem ansåg 74 procent att de själva behövde någon form av stöd. Samtidigt var det enbart 41 procent som sökt eller erbjudits någon form av hjälp.
Men det finns hjälp att få. I vissa kommuner finns det anhörigkonsulenter man kan ta kontakt med för att undersöka vilket stöd som erbjuds. Det kan till exempel finnas samtalsstöd, rådgivning eller anhöriggrupper. ”Anhörig – stöd till dig som lever nära någon med psykisk ohälsa” är en handbok som riktar sig till anhöriga till personer med psykisk ohälsa, oavsett hur relationen ser ut. På hemsidan för Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) finns den att ladda ner gratis. Det finns även ett flertal föreningar som arbetar för att stötta anhöriga, några exempel är:
De flesta människor kommer någon gång i livet i kontakt med någon som mår dåligt. När man vill stötta någon kan man visa att man finns kvar även om personen ifråga drar sig undan. Fortsätt att ställa öppna frågor och ge uttryck för din oro. När någon berättar om sitt mående kan man reagera med alltifrån rädsla, ilska och sorg. Det är helt normalt men det är viktigt att tänka på att personen som mår dåligt inte ska behöva hantera dina reaktioner. Känner man behov av det kan man prata med någon annan vid ett senare tillfälle.
Det kan vara utmanande på många sätt att hjälpa någon som mår dåligt. Genom att tänka på gränsdragning, vara uppmärksam på sitt eget mående och uppmuntra personen ifråga att söka professionell hjälp kan man göra situationen mer hanterbar. Att vara närstående till någon som mår psykiskt dåligt under en längre tid är påfrestande på många sätt. Då blir det extra viktigt att inte glömma bort sig själv.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}