Trotsålder

Trotsåldern är en benämning på ett skede i barndomen som de flesta barn går igenom under flera olika utvecklingsskeden. Beteendet kan då präglas av vad föräldrar ofta uppfattar som uppstudsighet, olydnad och respektlöshet. Trots det grundar sig trotsen mycket sällan i egentlig illvilja. Det kan vara hjälpsamt för både föräldrar och barn att veta vad beteendet egentligen beror på, samt att det är helt normalt.

Få kontakt med en specialist inom trots, barn och familj

leg. psykolog{{ employee.is_leg_psykoterapeut ? ', ' : '' }} leg. psykoterapeut

{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}

{{ employee.languages.map(language=> language.name).join(', ') }}

Boka Ring nu Ring nu Mejla nu

Fler specialister

Vad är trotsålder?

Trotsåldern är ingen fas, utan en naturlig del av utvecklingen. Då ett barn blir äldre mognar även hens förmåga att göra saker på eget initiativ och med egen kraft. Med detta följer också sökandet efter mer självständighet och en stark vilja att göra sina egna val.

Som förälder kan det vara mycket svårt att hänga med i denna dynamiska utveckling, eftersom den ofta sker snabbt och plötsligt. Vid ett sådant tillfälle är det vanligt att föräldrar och barn inte når ömsesidig förståelse - föräldrarna behandlar barnet som yngre än det är och barnet är ofta oförmöget att sätta ord på varför hen känner sig förbisedd.

Då denna misslyckade samverkan uppstår, kan det leda till att barnet reagerar kraftigt, på ett sätt som för en förälder kan verka obegripligt. Det kan till exempel handla om att barnet slänger sig ner på golvet och tjuter då hen inte får sin vilja igenom, eller att hen vägrar äta, klä på sig, följa med, och så vidare. Som förälder kan det då vara bra att försöka ge barnet utrymme och självständighet, i mån av möjlighet. Till exempel kan man erbjuda barnet fler valmöjligheter eller ge barnet mer eget ansvar.

Trotsåldern uppkommer alltid i samspel med föräldrarna eller personer som innehar en föräldraroll i barns liv. Det är alltså inte bara barnets utveckling som ger upphov till beteendet, utan lika mycket även föräldrarnas reaktioner och sätt att behandla barnet på. Det trotsiga beteendet är därmed också rätt exklusivt riktat just till föräldrarna. Det är därför inte helt ovanligt att föräldrar och andra vuxna som träffar barnet (exempelvis lärare) har helt olika bilder av barnets “typiska beteende”.

Trotsåldern är inte nödvändigtvis en helt uppenbar fas. Ett barn kan vara trotsigt eller visa tecken på trotsigt beteende under hela barndomen. Hos andra barn kan det beteendet däremot helt utebli. Varje barns utveckling och interaktion med omvärlden är individuell och varken starkt trotsigt beteende eller helt uteblivet trotsigt beteende är tecken på att man behöver vara orolig.

När kommer trotsåldern?

Att tala om bara en “trotsålder” är egentligen felaktigt eftersom barn ofta går igenom trotsiga skeden ungefär tre gånger under uppväxten. Nedan följer de tre vanligaste tidpunkterna för starkt trotsiga skeden i barndomen. Åldrarna kan självklart variera mycket från barn till barn.

2-års trotsen:

Vid två års ålder uppstår oftast de första tecknen på trotsigt beteende. Detta är den mest kända och erkända trotsåldern.
Vid detta livsskede börjar barnet för första gången upptäcka och utforska sin egen viljestyrka och förmåga att kontrollera sin egen inverkan på omvärlden. Vid två års ålder har även språkutvecklingen kommit långt, vilket leder till att barnet börjar använda språket för att få sin vilja igenom. Med detta följer även prövning av gränser - vilket kan vara mycket påfrestande för föräldrarna.
Kännetecken för denna utvecklingsfas är plötsliga raserianfall och intensiva utbrott då barnet inte får sin vilja igenom. Barnet kanske lägger sig ner och skriker på en offentlig plats, slänger föremål omkring sig eller vägrar ta på sig kläder.

6-års trotsen:

Vid ungefär sex års ålder är det vanligt att barn igen kommer in i en trotsig period. Barnet har nått ett skede i utvecklingen då de börjar tänka på många djupare och allvarligare saker. De är nyfikna och vill veta allt om världen. Vardagen kan också medföra många stora förändringar, till exempel om barnet börjar i skolan eller förskolan - och plötsligt inte bara behandlas som ett litet barn längre. Även kroppen utvecklas snabbt, vilket kan vara jobbigt.
Barnet kan känna sig förvirrat och osäkert på hur det ska bete sig i vissa situationer. Å ena sidan vill hen verka stor och självständig, å andra sidan söker man även tryggheten som erbjuds ett litet barn. Vissa förändringar kan ske väldigt snabbt och barnet kan därför lätt känna sig osäkert på sig själv.
Trotsen visar sig bland annat genom snabba humörsvängningar och betende som barnet vet att föräldrarna inte godkänner.

9-års trotsen:

Vid nio års ålder kan barn gå igenom den sista trotsiga perioden innan tonåren. I detta skede av livet är barn ofta känsliga. Det är mycket som händer omkring dem och deras förståelse för världen och deras plats i den ökar snabbt. Många känner sig även i denna ålder osäkra och lägger stor vikt på att “passa in”.
Trotsen är i detta skede ofta mindre uttalad - barnet lägger sig inte längre ner och skriker utan kan till exempel istället hårt ifrågasätta vuxna eller visa upp en kaxig attityd.

Hur hantera trotsåldern?

Trotsigt beteende hos ett litet barn kan vara enormt frustrerande för föräldrarna och det är lätt att bli irriterad. Bra sätt att hantera situationen med ett litet barn (2-3 år) kan vara att använda ett kort och tydligt språk med barnet. Börjar man med långa utläggningar och förklaringar är det stor risk att barnet inte förstår eller ens bryr sig om att lyssna. Det är också viktigt att inte tänja på sina gränser allt för mycket, utan istället ge barnet en trygg och lättförståelig miljö.

För ett lite äldre barn (4-7 år) kan man som förälder kan man underlätta trotsåldern genom att försöka både skapa en trygg miljö samtidigt som man ger barnet mer frihet till självbestämmelse.

Till exempel kan man ge barnet alternativ att välja mellan: två olika uppsättningar kläder eller två olika förslag på frukost kan erbjuda en chans för föräldern att få sin vilja igenom, samtidigt som barnet upplever att det fått bestämma själv. Det är även bra att vara noga med att bekräfta och berömma barnet. Lyssna på barnet, ställ frågor och visa förståelse för dennes tankar och funderingar.

Ett barn i 8-12 årsåldern som visar trots kan man stödja genom att både erbjuda barnet bekräftelse och trygghet, men också att ge barnet mycket utrymme. Ibland behöver han eller hon få vara ifred med sina tankar samt få befinna sig i sammanhang som föräldrarna inte blandar sig i.

SAMMANFATTNING

Trotsigt beteende betyder att barnet har utvecklats, vill testa sina gränser och utöva självbestämmelse. Ett trotsigt barn kan ibland vara ytterst svårt att hantera som förälder. Det är helt naturligt att ibland känna att orken håller på att ta slut. Vid ett sådant tillfälle kan det hjälpa att tala med till exempel en barnpsykolog eller föräldrar i samma situation. Att be om avlastning genom att exempelvis ordna en barnvakt för en kväll kan också vara en bra idé. Även om tydlig gränsdragning kan vara bra, så gäller det också att för sin egen skull noga välja sina strider. Ibland räcker det att barnet får sin vilja igenom hälften av gångerna, för att både du och ditt barn ska kunna vara nöjda.