Mobbning är när en person blir illa behandlad av en eller flera andra vid upprepade tillfällen. Mobbning påverkar ett barns liv på flera olika sätt och kan sätta spår för resten av livet. Det finns dock mycket hjälp att få och många personer som arbetar aktivt för att motverka denna typen av kränkningar.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Mobbning kan vara psykisk, som till exempel utfrysning, blickar och gester. Fysisk, som slag och sparkar samt verbal där det kan förekomma elaka ord, skvaller eller rykten. Ett allt vanligare fenomen är också nätmobbningen, där kränkningarna sker över sociala medier, sms och mail. Personen som blir utsatt för mobbning kan känna många olika känslor men ofta blir man sårad, ledsen, ensam och känner sig mindre värd än andra.
Barn som blir utsatta för kränkningar kan må väldigt dåligt. Ibland leder det till starka känslor av ensamhet eller depression. I vissa fall kan det leda till att man tänker på att man inte längre vill leva och då måste man få hjälp för att kunna förändra sin situation.
I framtiden kan barn som har blivit utsatta ha svårt för att lita på andra människor eller skapa nya relationer. Föreställningar om att man inte kan få pålitliga kompisar eller att man inte kan bli älskad. Känslorna från barndomen kan komma tillbaka och visa sig på olika vis, i form av depression eller nedstämdhet men kan underlättas om man försöker bearbeta det man har varit med om.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns många sätt att få hjälp och må bättre. Att man varit utsatt för mobbning betyder inte att man kommer att må dåligt resten av livet.
Vuxna människor bör alltid vara positiva förebilder för unga och även ta ansvar för att barn inte ska behöva bli utsatta för mobbning. Det är viktigt att man är uppmärksam på orättvisa och aldrig ignorerar ett problem.
Som anhörig ska man prata med barnet och berätta att man vet vad som pågår. Det är också bra att berätta att det inte är barnets fel och att det är de vuxnas ansvar att få stopp på mobbningen. Det är inte alltid lätt att berätta om vad man har varit med om eller att sätta ord på sina känslor.
Vill inte barnet berätta något, kan man tipsa om andra personer man kan vända sig till, till exempel en kompis, en lärare eller kurator eller något chattforum som finns på nätet (till exempel bris.se).
När barnet berättar ska man inte bli upprörd eller arg, eftersom det kan leda till att barnet inte vill prata om det igen. Däremot ska man ta barnets känslor på allvar och tala om att det är bra att hen berättar.
Förklara också att det är en situation som går att förändra, och att du finns där för att göra det. Det är bra att vara överens med hur ni ska gå vidare, men lova ingenting om du inte kan hålla det löftet. Om ditt barn inte vill att du ska vidare med det, genom att till exempel kontakta skolan måste du ibland agera iallafall för ditt barns bästa. Det är aldrig okej att bli utsatt för mobbning.
Har ens barn blivit utsatt för mobbning ska man kontakta skolan. Då kan man till exempel vända sig till läraren. Är det en vuxen person på skolan som har utsatt barnet för mobbning ska man vända sig direkt till rektorn eller chefen för verksamheten. Skolans personal har en skyldighet att uppmärksamma kränkande behandling och orättvisor, och enligt lag är det skolans ansvar att ingen blir mobbad på skolan.
På alla skolor ska det pågå ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Det ska finnas en plan mot kränkande behandling som ska innehålla de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling. Får huvudmannen kännedom om kränkande behandling är huvudmannen skyldig att utreda och åtgärda detta, det vill säga, skolan ska agera när mobbning pågår.
Alla skolor ska erbjuda elevhälsan och de som arbetar där är skolsköterska, skolläkare, skolkurator, skolpsykolog och specialpedagog som barnen ska ha tillgång till för att kunna prata med. En del skolor har även annan personal som man kan vända sig till. Man kan vända sig till elevhälsan även om mobbningen inte skett under skoltid.
Dessa personer kan i sin tur kontakta andra, som till exempel
Är man utsatt för mobbning är det viktigt att man berättar det för någon och både inom sjukvården och socialtjänsten finns det många stödgrupper, föreningar och organisationer som är bra att prata med. Alla som jobbar inom hälso- och sjukvården och i socialtjänsten har tystnadsplikt.
Ibland berättar inte barn om de mår dåligt eller blir utsatta för kränkande behandling. Om ett barn mår dåligt kan det ta sig uttryck på flera olika sätt, och alla barn reagerar olika. Men ett eller flera av följande påståenden kan vara tecken på att ditt barn mår dåligt:
Börja med att prata med barnet. Tänk på att det ofta är svårt för ett barn att berätta vad hen är utsatt för och påminn barnet om att det aldrig är hens fel att hen har blivit mobbad. Lyssna på barnet och ta reda vem det är som mobbar och om det fortfarande pågår. Har det pågått under en längre tid får du inte skuldbelägga barnet för att inte ha berättat något tidigare, många gånger undviker barn att berätta för att de är rädda för att göra sina föräldrar ledsna.
När du vet lite om vad som hänt kan du kontakta den som är ansvarig för barnets elevgrupp eller fritidsgrupp. Är det en vuxen som utsatt barnet för mobbning ska du direkt vända dig till rektorn på skolan.
Skolan har ett omfattande ansvar att hjälpa ditt barn. Det finns många som vill och kommer att hjälpa er. Det är aldrig okej att bli utsatt för mobbning och det är bra att du tar ditt ansvar som förälder och hjälper ditt barn. Avvakta inte i ditt agerande, men försök att ta det lugnt.
Du som förälder kan också behöva stöd. Om du känner oro kan du kontakta ditt barns lärare eller någon i elevhälsan för att prata om din oro kring ditt barn. Skolan är skyldig att agera även om det handlar om ett enstaka tillfälle av kränkning. Det kan även vara så att du som förälder behöver prata med någon utomstående angående den stressen och ångesten du kan få till följd av att ditt barn mår dåligt. Ditt barn går alltid i första hand, men glöm inte bort dig själv.
Du är ditt barns trygga punkt och även du måste fungera. Du kan till exempel kontakta en vårdcentral för att få prata med en kurator eller psykolog.
Mobbning kan vara fysisk, psykisk, verbal eller på nätet. Det finns mycket hjälp att få och många personer som arbetar aktivt för att motverka denna typen av kränkningar. Var uppmärksam om ditt barn förändrar sitt beteende, sover dåligt eller inte vill gå till skolan. Kontakta berörd personal och stå på dig; mobbning är aldrig okej. Prata med ditt barn och skuldbelägg aldrig ditt barn för inte ha berättat tidigare. Det är bra att det har kommit fram och nu kan det bara bli bättre - med hjälp av din, skolans och andra aktörers hjälp. Glöm inte bort dig själv under tiden, ta hjälp av andra för att själv orka hjälpa ditt barn.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}