Familjeterapi är en behandlingsform där man arbetar med hela familjer, delar av dem eller med par, för att hantera kriser, lösa olika relationella typer av problem och svåra livssituationer. Det finns flera olika teorier inom familjeterapin, och formen kan därmed bero av terapeutens preferens och/eller familjeproblematik för det specifika fallet.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Inom familjeterapi arbetar man med biopsykosociala svårigheter, det vill säga problematik som beror av kroppssjukdomar, psykisk ohälsa eller sociala svårigheter. I behandlingen ses familjen ha central roll i problemlösningen.
Grundtanken i familjeterapi är att förändring kräver att alla delar i ett system, en familj eller en relation, är närvarande vid behandling, eftersom ett tillstånd eller en situation kan förstärkas eller motverkas av andra delar i systemet.
En utgångspunkt i familjeterapin är med andra ord att problematik och svårigheter hos individen inte kan ses avskilt från dess relationella kontext. Denna uppfattning motiverar en behandlingsform där individen och dess svårigheter ses i relation till dess omvärld, inte avskilt från den.
Tanken är att en sådan här terapiform kan skapa förutsättningar för bättre stöd i nära relationer, samtidigt som berörda kan få goda utvecklande erfarenheter själva. Syftet med familjeterapi kan således sägas vara att förbättra familjens livskvalité, men även förbättra måendet för den enskilda individen, som är en del av familjen.
Det finns flera olika sätt att bedriva familjeterapi, beroende på olika teorier om hur familjeliv byggs upp och fungerar. Vilken form som passar bäst kan bero av personlig preferens och presenterad problematik.
En utmaning i att beskriva de grundläggande teknikerna för familjeterapi, är att det finns flera olika infallsvinklar och sätt att göra det på. Bland dessa finns metoder så som systemisk familjeterapi, narrativ terapi och lösningsfokuserad terapi vilka alla är typer av familjeterapier med olika tillvägagångssätt.
Även om det finns olika sätt att utöva de flesta aspekterna av familjeterapin, vad gäller allt ifrån vem som ska delta till hur behandlingen bör avslutas, så finns det oftast några grundläggande principer vilka man kan arbeta utifrån.
Dessa är bland annat:
Det finns som tidigare nämnt flera olika typer av familjeterapi. Nedan listas några av de vanligare familjeterapiformerna.
Familjeterapi kan vara en passande behandlingsform för bland annat:
Det kan också vara en nödvändigt som en del i en sammansatt behandling för:
Vid behandling av en person med bristande motivation i den grad att ett krävande förändringsarbete inte är möjligt kan familjeterapi vara den enda möjliga lösningen.
Den engagerade familjen kan då tillsammans få igång det viktiga psykoterapeutiska arbetet.
Familjeterapi har bevisad effekt, jämförbar med andra psykoterapeutiska behandlingar, för bland annat depression, ångest, anpassningssvårigheter samt kriser.
Den som vill söka behandling genom familjeterapi kan vända sig till barn- eller vuxenpsykiatriska kliniker, kommunala familjerådgivningar eller privatpraktiserande familjeterapeuter.
Det är vanligen den sökande som avgör vilka familjemedlemmar denne vill ska delta i första samtalet. Det kan däremot vara fördelaktigt att så många som möjligt från samma hushåll deltar vid första sessionen och att man sedan gemensamt avtalar vilka som ska delta i fortsatt behandling. Vilka som deltar kan dock också variera under tidens gång och även individuella samtal kan förekomma som en del av familjeterapin.
Vanligtvis pågår familjeterapi under ett års tid med mellan fem till femton samtal. På dessa relativt få samtal kan ofta stora förändringar uppnås, men i vissa fall kan behandlingen bli längre. Sessionerna är oftast mellan 45-90 minuter långa och mellan samtalen kan ibland familjen ha hemläxor att utföra till nästa terapitillfälle.
Terapeuten kan vara relativt aktiv och styrande i hur samtalet förs, samtidigt lämnar hon ofta utrymme till deltagare att avgöra vad de bör prata om. Ibland kan terapin bedrivas av mer än en terapeut, då de som team genom reflektioner kan fördjupa förståelse och mer effektivt föra samtalen framåt.
Ett samtal kostar ofta mellan 800-1200 kronor per gång. Ifall man får en remiss till en privatpraktiserande familjeterapeut kostar däremot ett samtal som ett besök i landstingets sjukvård.
Familjeterapi är behandlingsform som utgår ifrån att förändring bäst åstadkoms då alla viktiga individer i systemet (familjen eller relationen) deltar i förändringsarbetet. Var fokus främst läggs i terapin kan bero av vilken typ av familjeterapi man ingår i och vanliga terapiformer är bland annat systemisk-, narrativ- och lösningsfokuserad familjeterapi. Viktiga delar i arbetet kan många gånger vara att förstå systemets uppbyggnad, möjligheter och begränsningar, skapa en god kommunikation mellan deltagarna samt att få en god förståelse för problematiken.
Terapiformen kan vara passande vid beteende- eller känslomässiga besvär hos barn och ungdomar, relationsproblem inom systemet, svår psykisk sjukdom, våld inom familjen eller missbruk. Det kan också vara det enda möjliga alternativet för en person i behov av behandling, men med avsevärt bristande motivation.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}