Tics kan sägas vara ofrivilliga kroppsliga och vokala uttryck. När man har tics kan det vara nästintill omöjligt att hindra dessa uttryck från att yttra sig. Tics är en diagnos med olika nivåer av problematik och finns med i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Har du tics? För att svara på frågan kan det vara bra att veta lite om hur tics kan ta sig i uttryck. Även om tics är en diagnos som är väldigt individuell och ser olika ut beroende på vem som har det kan det vara bra att veta vad för olika exempel det finns på tics.
Till att börja med bör du ha ofrivilliga uttryck, det vill säga uttryck som inte är styrda av din vilja och som snarare är icke-önskvärda. Uttrycken kan vara både kroppsliga och vokala. Med kroppsliga uttryck menas motoriska rörelser. Dessa motoriska tics kan till exempel vara att rycka i ena benet, vifta på en arm eller att göra grimaser. Vokala tics kallas även för fonetiska tics eller ljud-tics. Vokala tics kan innefattas av harklingar, grymtningar eller uttryck av hela ord.
Ifall du ofrivilligt säger vissa ord eller kanske rentav meningar kan det finnas en möjlighet att du har ett mer komplext tics. Komplexa tics kan sägas vara mer kombinerade tics, som till exempel att säga hela meningar eller att vid kroppsliga symptom utföra mer sammansatta rörelser. Ett komplext kroppsligt tics kan vara att kombinera rörelser av olika kroppsdelar.
Alla kan råka säga något oönskat, göra något konstigt ljud eller ofrivilligt utföra en kroppsrörelse. För att något sådant ska klassas som tics krävs det dock att det finns ett mönster. Ifall du har tics innebär det att symptomen är återkommande i din vardag och förekommer med en viss frekvens.
Orsakerna till tics är idag inte helt klarlagda och det är svårt att säga exakt vad det är som gör att någon har tics. Några saker brukar dock lyftas fram:
Någon självklar medicinsk behandling finns inte mot tics. Vid allvarliga och mycket störande tics kan läkare ibland föreskriva neuroleptika.
Annars är det inte ovanligt att behandla eller lindra tics med psykoterapi. Kognitiv beteendeterapi är en psykologisk behandling som kan hjälpa den drabbade att lära sig att leva med tics. Exponering och responsprevention, ERP, är en annan terapiform som snarare syftar till att den drabbade genom övning kan lära sig att undvika och stå emot tics.
Behovet av behandling och stöd varierar. För vissa innebär tics inte någon särskild påfrestning medan det för andra kan upplevas som desto mer ansträngande. En behandling av tics bör därför utformas individuellt utefter den drabbades förutsättningar och behov.
Bortsett från medicinsk och psykologisk behandling av tics, finns det saker man själv kan tänka på. Ifall du har tics kan ett första steg för att lindra besvären vara att du är öppen med dina tics. Det kan underlätta ifall du berättar för din omgivning om dina tics, vare sig det är på arbetsplatsen, i skolan eller i hemmet. Tics kan ofta bli värre i stressade situationer då man försöker dölja de. För att minska ticsen kan det vara en god idé att avdramatisera de. Vidare kan även rutiner och fysisk träning göra att kroppen slappnar, vilket i sin tur kan reducera ticsen.
Kognitiv beteendeterapi är en psykologisk behandling som kan hjälpa den drabbade att lära sig att leva med tics
Tics är vanligt hos barn och går ofta över med åldern. Det är vanligt att ticsen börjar för första gången någon gång i 5-årsåldern, men debuten varierar självklart och den ske både tidigare och senare i livet. Vid övergående tics kan symptomen försvinna redan efter ett par månader, men det kan även dröja ett par år.
Hos pojkar är prevalensen, det vill säga förekomsten, av tics mellan 6 och 18 %. Hos flickor är prevalensen av tics mellan 3 och 11 %. Tics kan förekomma i både övergående och kronisk diagnos. Vid båda diagnoserna är prevalensen högre hos pojkar.
Tics är som sagt ett vanligt symptom vid neuropsykiatriska diagnosen Tourettes syndrom. Ifall ticsen inte upphör kan det vara så att barnet har en kronisk diagnos, men även att barnet har just diagnosen Tourettes syndrom. Ifall man misstänker tourette kan det vara bra ifall barnet får träffa en barnpsykiater som kan ställa en diagnos och se över en eventuell behandling.
Prevalens av tics hos barn:
Pojkar 6-18 %
Flickor 3- 11 %
Tics är en diagnos som innebär att den drabbade har ofrivilliga kroppsliga eller vokala uttryck. Det kan handla om att en person drabbas av oönskade kroppsrörelser eller läten. Kroppsliga tics kan vara armryckningar eller grimaser, medan vokala tics kan vara grymtningar eller harklingar. Det finns även mer komplexa tics där fler muskelgrupper är involverade eller där personen säger hela meningar. Ifall man har tics återkommer dessa symptom och förekommer frekvent. Tics är vanligt hos barn och går ofta över med tiden. Ifall behov finns att gå i behandling för sina tics kan psykoterapi vara ett bra alternativ.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}