Att skiljas från en betydelsefull person eller trygg plats är något som skapar känslor i oss alla, och ibland kan dessa känslor bli så starka att de resulterar i ångest. Separationsångest är ett mångfacetterat fenomen som kan visa sig på olika sätt, och drabba både vuxna och barn. Om separationsångesten håller i sig under lång tid och orsakar lidande och problem i det dagliga livet, finns det goda skäl att försöka reda ut varför separationer väcker så starka reaktioner i en, och vad man kan göra för att lära sig leva med dem.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Separationsångest kan komma till uttryck genom att man:
Om stark oro och ångest påverkar en under lång tid och på ett sätt som gör att man begränsas i att göra det man vill och behöver i sitt dagliga liv, kan man ta hjälp av en terapeut för att försöka förstå varför man har det som man har det, och vad man kan göra för att må mindre dåligt över separationer.
För små barn är separationsångest en naturlig del av utvecklingen. Eftersom det lilla barnets överlevnad är beroende av relationen till dess vårdnadsgivare är det viktigt att denna anknytningsrelation skapar starka känslomässiga band som säkerställer att vårdnadsgivaren och relationen kommer finnas kvar – bara så kan barnet överleva.
Den protestreaktion som barn uppvisar vid separation, och den ilska som driver protestbeteendet, har just denna funktion: att återupprätta det livsviktiga bandet.
Tor Wennerberg, Själv och tillsammans
Att separeras från viktiga personer skapar starka känslor eftersom det i barnets upplevelsevärld kan verka livshotande, och separationsångesten syftar då till att göra vårdnadsgivare uppmärksamma på barnets behov av omvårdnad och beskydd.
Under barnets första levnadsår grundläggs tidiga anknytningsmönster, och det är viktigt att vara uppmärksam på hur barnet interagerar med sina anknytningspersoner. Reaktioner i relation till separationer säger något om barnets upplevda trygghet. I åldern 14 - 18 månader är det vanligt att barnets separationsreaktioner är som mest kraftfulla.
Separationsångestsyndrom är en ångestdiagnos som kan ställas om:
Det finns olika typer av samtalsterapier som kan vara aktuella vid behandling av separationsångest:
Terapierna fungerar på olika sätt och lämpar sig olika väl beroende på ålder, hur omfattande problematiken är, hur man själv upplever sina svårigheter och vad man vill fokusera på i terapin. Kognitiv beteendeterapi har i studier visat sig vara särskilt effektiv vid behandling av separationsångest, och kan ibland även kombineras med medicinering.
Separationsångest är en oundviklig del av livet eftersom det under barndomen fyller en livsviktig funktion genom att förstärka relationen till våra vårdnadsgivare. Det är viktigt att vara uppmärksam på små barns separationsreaktioner eftersom de säger något om barnets anknytningsmönster.
För barn i skolålder är skolfobi och skolvägran vanliga uttryck för separationsångest. Tidiga erfarenheter av otrygga anknytningsrelationer, livsvillkor och svåra händelser gör oss mer sårbara för separationer, och det är vanligt att vuxna som lider av separationsångest haft liknande problem redan i barndomen.
Om man lider svårt och under lång tid kan man tillsammans med en terapeut försöka ta reda på varför man påverkas så starkt, och vad man kan göra för att må mindre dåligt av separationer. Separationsångestsyndrom är en ångestdiagnos som kan ställas vid allvarlig problematik och flera typer av samtalsterapier har visat sig verksamma vid behandling av separationsångest.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}