Medberoende är ett psykologiskt tillstånd och relationsmönster som man kan utveckla i en lång och nära relation till någon annan, till exempel sin partner eller någon av sina föräldrar. Tillståndet grundar sig ofta i kärlek och omtanke till någon man bryr sig om men får till slut negativ inverkan på oss själva. Medberoendet kan smyga sig på och kan bland annat innebära att man har svårt att säga nej till den personen i sin närhet som har ett missbruk eller annan beroendesjukdom.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Att vara orolig för en familjemedlem, anhörig eller partner som missbrukar är helt naturligt. Men ibland kan oron övergå till ett medberoende. Om man lever i nära relation till någon som har ett missbruk kan viljan att rädda den personen ta över och man sätter sina egna känslor och behov i andra hand. Det kan till exempel vara så att du inte längre prioriterar dina egna vänner och intressen och istället anpassar ditt liv för någon annan. Du vill vara personen till lags i den mån att du glömmer bort dig själv.
Kanske känner du att allt är ditt fel och att det är ditt ansvar att allting ska ordna sig. Känslor av oro, nedstämdhet och kaos är en del av din vardag. Det kan också innebära att du anpassar din tid för att kunna kontrollera vad personen gör, inte blir full eller för att hinna städa upp innan någon annan ser. Är det din partner som missbrukar kan det kännas som att du håller en fasad utåt och att det är ditt ansvar att göra det. Du engagerar dig mycket i någon annan och låter alltid den personen gå i första hand.
Medberoende kan visa sig på olika sätt men det finns vissa symptom som är vanliga tecken på att någon är medberoende:
Många barn växer upp med en eller flera föräldrar som missbrukar. Barnen påverkas på olika sätt beroende på hur omständigheterna ser ut. Det beror bland annat på hur allvarligt missbruket är, sammanhållningen i familjen, om det förekommer våld eller inte samt hur barnets sociala nätverk ser ut. Ett barn som växer upp med föräldrar som missbrukar upplever ofta ett kaos och känslor av ilska, skam och frustration. Oftast är det brist på trygghet och känslomässig gemenskap.
Barn till missbrukare är en speciellt utsatt grupp av anhöriga eftersom de är så pass beroende av sina föräldrar i form av vård, omsorg och välfärd. Dessa barn känner ofta ett stort ansvar att skydda sina föräldrar. Det kan innebära att de inte vill att andra ska få reda vad som pågår och undviker att berätta hur deras vardag faktiskt ser ut för anhöriga eller vänner.
Barnen tar ofta ett stort ansvar i hemmet rent praktiskt, med till exempel syskon eller att städa. De tar på sig vuxenrollen över sina föräldrar. I dessa miljöer växer barnen ofta upp utan en positiv vuxen förebild och kan bli utan erfarenheter som är nödvändiga för att ta mogna och viktiga beslut i framtiden. De kan också ha svårt att utveckla sunda relationer till andra människor senare i livet. Detta innebär inte per automatik att det ser likadant ut för alla barn som har missbrukande föräldrar.
Många av dessa barn klarar sig bra och har en känslomässigt stabil relation till minst en förälder eller annan vuxen.
Oftast krävs det professionell hjälp för att bli av med ett missbruk och det finns mycket hjälp att få. Missbruk är vanligt och det erbjuds hjälp både för den missbrukande som vill sluta och för den som är anhörig. Är man medberoende kan det vara skönt att börja med att lätta på hjärtat för någon man känner, och berätta vad som pågår. Denna personen kanske även kan stötta dig i att söka professionell hjälp.
Vill man vända sig direkt till någon utomstående finns det en rad olika vägar att gå för, och det är du själv som bestämmer vad som känns bäst. Det finns psykologer, kuratorer, föreningar och stödlinjer som finns där för att hjälpa dig, dina barn eller din familj. Det är aldrig för sent att göra något åt din situation, och det är viktigt att du tänker på dig själv. Du behöver inte berätta för någon annan om du söker hjälp, om du inte vill. Kontakten och hjälpen kommer att ske på dina villkor; och för din skull.
Hur vet man om man är deprimerad? Det finns många symtom på depression, av vilka man kan ha en kombination. Det finns inget fysiskt test man kan göra för att se om man är deprimerad, utan skalan är glidande och en diagnos baseras på hur de olika symtomen skattas.
Exempel på var du kan vända dig:
BRIS - för barn som behöver någon att prata med.
Maskrosbarn - en barnrättsorganisation för barn och unga med föräldrar som mår psykiskt dåligt eller missbrukar
Trygga Barnen - stöttar barn och unga upp till 25 år som har någon nära sig som har problem med alkohol, droger eller mår psykiskt dåligt
Trygga Vuxna - för vuxna medberoende eller till anhöriga till någon som är beroende
Jourhavande präst
Till din vårdcentral - för att få prata med en kurator eller psykolog
Medberoende grundar sig ofta i kärlek och omtanke till någon vi bryr oss om men får till slut negativ inverkan på oss själva. Att bry sig om någon i sin närhet är normalt, men övergår det i ett medberoende tillstånd krävs det ofta professionell hjälp för att komma ur det.
Det kan vara skönt att berätta för en vän eller familjemedlem som man har en god relation till, men vill man inte det finns många aktörer man kan kontakta. Kom ihåg att du inte är ansvarig för att någon annan missbrukar och att du måste sätta din hälsa i första hand. Det är aldrig för sent att göra något åt din situation och framförallt, du är aldrig ensam.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}