Anknytning

Att lära sig knyta an

Ett litet barn kan inte ta hand om sig själv, utan behöver hjälp med allt från grundläggande behov av mat och hygien till närhet och trygghet. Men medan ankor präglas omedelbart och knyter an till den första levande varelse de ser efter kläckning, är det nyfödda barnet till en början nöjd med vem som helst som lugnar, matar och byter blöja.

Vid 6 månaders ålder brukar det vara tydligt vilka barnet framförallt knutit an till.

Hur skapas anknytning?

Genom att erbjuda trygghet, tröst och omvårdnad - inte bara konkret i form av mat och kläder, utan genom fysisk kontakt, kramar och tröstande ord, kan en anknytningsperson bli en trygg utgångspunkt i tillvaron för ett litet barn. En trygg anknytningsperson är någon som uppmärksammar barnets behov och känslor och tillgodoser dem efter bästa förmåga. Ett litet barn gråter ofta, och det är viktigt för anknytningspersonen att finnas där för att kunna erbjuda tröst. Ett barn som inte blir tröstat konsekvent, eller som ständigt skickas runt mellan olika personer, kan få en ostadigare, en så kallad otrygg, anknytning och utveckla problem senare i livet. Det kan vara värt att påminna sig om när man som förälder väcks av barnskrik mitt i natten och måste gå upp för att trösta - trösten är inte bara det som sker här och nu, utan lär samtidigt barnet att det är värt att bli tröstat.

Trösten är inte bara det som sker här och nu, utan lär samtidigt barnet att det är värt att bli tröstat.

Utforskande och känslor

När barnet blir lite äldre börjar det utforska världen, och även här spelaranknytningspersonen en viktig roll, genom att:

Ett barn som känner sig tryggt vågar också lämna den trygga zonen för att se vad som finns utanför den, eftersom hen vet att om något går fel så finns omhändertagaren där och skyddar barnet. Barnet vet också att det alltid går att helt avbryta utforskandet och att bli välkomnat tillbaka in i den trygga zonen. Med det här i huvudet bör alltså anknytningspersonen jobba för att uppmuntra utforskande hos barnet utan att för den skulle lämna det att helt ensamt med sina upptäckter av världen.

Att utforska tillsammans, peka, förklara och prata om det som barnet upplever hjälper det att skapa förståelse för vad som sker och vad som finns i omvärlden - men också vilka känslor som det väcker. Barn kan inte alltid förstå vad det är de känner, men likväl har de känslor, och en vuxen kan hjälpa dem att öka sin förståelse genom att prata om känslorna, “nu verkar du vara rädd” eller “ja du tyckte att det här var roligt!”. På så vis lär man barnet att sätta ord på sina egna känslor.

Hur visas anknytning?

Ett litet barn kan inte prata, men det betyder inte att det inte kan kommunicera. Små barn uttrycker sig genom gråt och skrik men också skratt och leenden. När barnet blivit lite äldre börjar det bli tydligare hur det knutit an till sina omvårdnadsfigurer, och detta kan uttryckas genom:

• Barnet blir upprört och gråter när anknytningspersonen försvinner
• Barnet blir glad och tröstad när en anknytningsperson kommer tillbaka
• Barnet vänder sig i första hand till sin anknytningsperson när det söker hjälp

Att ett barn gråter när det blir lämnat på förskola är helt normalt och på många sätt friskt. Ett barn som är oberört kring huruvida hens föräldrar stannar kvar eller inte har med största sannolikhet inte knutit an till dem på ett bra sätt. På samma sätt kan en otrygg anknytning visa sig om barnet inte blir tröstat när föräldern återkommer, eller om någon annan personkan trösta lika effektivt som föräldern. Men det är viktigt att poängtera att detta bara gäller om barnet konsekvent reagerar på det här viset, inte endast vid enstaka tillfällen.

När det inte går som tänkt

Ibland är vi trötta, upprörda och inte så uppmärksamma som vanligt - både som barn och vuxna. Då kan vi agera och reagera på sätt som inte är normalt för oss. Som barn har man svårare att reglera sina känslor, men som vuxen är det viktigt att om man agerar på ett sättman ångrar i efterhand. Förklara för barnet varför det blev som det blev och att det inte var barnets fel. Kan du omöjligt kontrollera dina känslor, se till att gå undan en stund och återkom till barnet när du lugnat dig. Annars riskerar du att ta ut dina känslor över barnet och i värsta fall upplevas som opålitlig och skrämmande.

När bör man söka hjälp?

Det finns många saker som kan försvåra anknytningsprocessen. Kanske mår du som omhändertagare inte bra, något svårt inträffar eller stör i ditt och barnets relationsbyggande. Det kan också vara så att barnet har svårt att svara på dina kontaktförsök eller svarar på ettsätt du inte förväntat dig - barnet kanske är otröstligt trots att du ständigt finns där för att trösta. Det kan vara motigt att befinna sig i den situationen och du kan också uppleva dig distanserad från barnet, som att du inte når fram. Adopterade barn kan också ha särskilda svårigheter att knyta an; de har ofta upplevt svåra separationer och kan ha svårt att lära sig lita på sina relationer igen.

Känner du att du har svårt att skapa god kontakt till ditt barn bör du uppsöka hjälp och stöd för detta.

Särskilda risker finns om

• Du och barnet befinner er i en otrygg miljö
• Du har svårt med din egen känsloreglering
• Det finns missbruksproblematik hos dig eller någon i barnets närhet

Är du orolig för att du har svårt att förstå och tillgodose barnets behov, kan du vända dig till barnavårdscentralen, en vanlig vårdcentral eller mottagning. Har du tankar om detta redan under graviditeten kan du kontakta din barnmorskemottagning. Tillsammans kan ni reda ut vad som verkar vara orsaken till problemen och hur de kan lösas.

Du kan få extra stöd i föräldrarollen genom träning på att tolka barnets signaler eller stödsamtal där du kan få rådgöra om ditt och ditt barns behov med en sjuksköterska, psykolog eller barnmorska. Kontakta din vårdcentral, barnavårdscentral, barnmorskemottagning eller familjecentral.

Det är viktigt att inte vänta tills det gått för långt - sök hjälp tidigt om du upplever att din anknytning till barnet kan bli eller är svår.

Anknytning senare i livet

Den tidiga anknytningen påverkar oss genom hela livet på olika sätt. Trygg anknytning ger bättre förutsättningar för hälsosamma relationer, en god självkänsla och en öppenhet och vilja att verka i världen. Men även personer som inte fått en trygg start i livet kan uppnå detta - kanske blir vägen dit bara lite svårare. Hur olika typer av anknytning påverkar en senare i livet kan du läsa mer av under rubriken Anknytningsmönster.