Anknytningsmönster

Anknytningsmönster

Som barn behöver vi inte bara lära oss att stå, gå och prata - vi behöver också lära oss fungera med andra människor. Hur relationen till våra omvårdnare ser ut påverkar hur vi tänker oss att relationer ska fungera, och destruktiva eller problematiska relationer under ett barns första år riskerar att få bestående konsekvenser i form av otrygga anknytningsmönster. Anknytningsmönster påverkar i sin tur vår bild av oss själva i senare relationer.


Vad är anknytningsmönster?

Under de första två åren i livet lär vi oss mycket om världen och oss själva genom våraomvårdnare, oftast föräldrar. Genom våra första relationer i livet lär vi oss hur vi ber om hjälp,söker stöd, tröst och närhet men också hur vi klarar oss på egen hand. Hur våraomvårdnadsfigurer behandlar oss och svarar på våra behov påverkar åt vilket hållutvecklingen går och lägger grunden till ett så kallat anknytningsmönster, som följer med ossupp i vuxen ålder och påverkar hur vi beter oss i senare relationer. Man brukar idag tala omtre eller fyra olika anknytningsmönster, där ett är exempel på ett tryggt anknytningsmönsteroch tre på otrygga, som kan föra med sig olika typer av komplikationer.

Trygg anknytning

Trygg anknytning är det de flesta har, mellan 60% och 70% av vuxna. Trygg anknytningbygger på bra relationer till sina omvårdnadsfigurer som har kunnat tillgodose ens behovsom liten. Fysisk närhet, tröst, stöd och uppmuntran är viktiga delar för att grunda ett tryggtanknytningsmönster. Barnet har känt att omvårdnadsfigurerna går att lita på och inteförsvinner. Detta ger grund till en god självkänsla och en tilltro till både sig själv och världen.

Tryggt anknutna personer fungerar i vuxen ålder bra i relationer men också på egen hand.Man känner tillit till sin partner men är också självständig och stark i sig själv. En trygganknytning ger bra förutsättningar för att komma nära andra människor utan att varapåträngande, och minskar risken för psykisk ohälsa kopplad till relationer.

Otrygg - undvikande anknytning

Den vanligaste otrygga anknytningsmönstret i vuxen ålder är undvikande anknytning, vilketrunt 15-20% av alla har. Som barn fick otryggt anknutna lära sig att klara sig på egen hand,då omvårdnadsfigurerna inte kunde svara på barnets behov eller hjälpte till. Föräldrarna kanockså ha varit direkt avvisande eller undvikande. Ett otryggt undvikande barn slutar såsmåningom att be om hjälp, och blir väldigt självständigt.

Den otryggt undvikande anknutna personen kan ha egenskaper som lämpar sig bra påarbetsplatsen eller i skolan, men som kan skapa problem i relationer.

Som vuxen kan man få svårt att komma nära folk och skapa hållbara relationer. Ofta blir deytliga då den undvikande personen har svårt att öppna upp sig och visa känslor, och kan bliobekväm av närhet. Korta förhållanden som tar slut när de börjar bli mer seriösa är vanligt,eller relationer där båda parter distanserar sig från varandra.

Det är vanligt för den undvikande att lyssna mer till tankens kraft än känslor, och att försöka resonera sig fram till beslut snarare än att känna efter. Detta är egenskaper som kan lämpa sig bra på arbetsplatsen eller i skolan, men som kan skapa problem i relationer. Det kan också ta sig uttryck i att man åsidosätter sina egna behov och känslor till förmån för andras, och man kanbli väldigt omhändertagande - men har svårt att själv ta emot samma omsorg.

Kännetecknande för otryggt undvikande anknutna

  • Obekväm med närhet och intimitet
  • Svårt med att uttrycka känslor och söka hjälp
  • Självständiga, resonerande och distanserade

    Otrygg - ambivalent anknytning

    Runt 15% av befolkningen beräknas ha otrygg ambivalent anknytning, vilket grundar sig itidiga relationer där barnets behov inte konsekvent kommit i första hand. En förälder somsjälv varit väldigt upptagen med sina känslor eller som har svårt att lyssna in barnet och varatydlig med regler och ramar för relationen kan skapa osäkerhet hos barnet. Barnet börjar dålyssna in förälderns behov för att maximera sina chanser till att få tröst och kärlek - kanske ärdet bara när föräldern är på bra humör som det är tillgängligt för lek och kramar. Detta skaparstresskänslor för barnet som inte kan lita på att föräldern alltid finns där att lita på, och barnetblir istället väldigt bekräftelsesökande.

    Som vuxna kan individer med otrygg ambivalent anknytning upplevas påfrestande och alltförkänslostyrda. I relationer har de nära till svartsjuka och tvivlar ofta på partnerns känslor.Deras stora behov av närhet och kärlek kan göra att de börjar ställa orimliga krav på sinarelationer som skrämmer iväg andra. Den ambivalent anknutna har ofta mycket svårt att varaensam, men det kan också slå över åt andra hållet och skapa en så stark rädsla för att bliövergiven att man undviker relationer helt. Ofta kan ambivalent anknutna vara svåra att levamed, med stora känsloutbrott och ett konstant tvivel på att relationen ska hålla.

    Kännetecknande för otryggt ambivalent anknutna

    • Stort, närmast omättligt, behov av närhet och intimitet
    • Svårt med känsloreglering
    • Ständigt bekräftelsesökande och osjälvständiga, kan upplevas klängiga

    Otrygg - desorganiserad anknytning

    En del barn växer upp under svåra förhållanden med inslag av fysisk och psykisk misshandeleller annat trauma, och det är framförallt dessa som riskerar att utveckla ett desorganiseratanknytningsmönster. Uppskattningsvis har cirka 10-15% av befolkningen dettaanknytningsmönster, som följd av en omvårdnare som varit skrämmande och skadlig förbarnet, men som man ändå knutit an till, då det är en process som är omöjlig att undvika.

    Stora riskfaktorer finns om föräldern är allvarligt psykiskt sjuk, missbrukar eller om familjenlever i extrem fattigdom. Men desorganiserad anknytning förekommer även i familjer somfrån utsidan ser ut att vara välfungerande. Gemensamt är att barnet inte kan söka stöd, tröstoch skydd hos omvårdnaren, utan istället ligger källan till rädsla, och kanske även en direktfysisk fara, hos denna.

    Desorganiserad anknytning förekommer även i familjer som från utsidan ser ut att varavälfungerande.

    Som vuxen kan en desorganiserat anknuten person ha mycket svårt att känna tillit till andramänniskor och undviker ofta nära relationer helt. De kan även ha en tendens att dras in idestruktiva relationer, och både ta emot och utsätta andra för fysisk eller psykisk misshandel.Desorganiserat anknutna har mycket svårt att organisera sina egna känslor och kan varaoberäkneliga, impulsstyrda och/eller extremt anpassningsbara. De behöver ofta söka uppprofessionell vård för att kunna upprätthålla och må bra i hälsosamma relationer.

    Kännetecknande för otryggt desorganiserat anknutna

    • Undviker nära relationer eller riskerar att gå in i destruktiva sådana
    • Har ofta problem med psykisk ohälsa
    • Kan upplevas oberäkneliga, mycket formbara och undergivna eller avvisande

    Kan man påverka sitt anknytningsmönster?

    Vilken barndom vi får är inte något vi själva kan påverka, men däremot kan vi välja hur vi villförhålla oss till våra tidiga upplevelser. De flesta som uppsöker terapi gör detta på grund avproblem i relationer till andra eller sig själva, och anknytningsmönster spelar en stor roll idetta.

    I terapin får man lära sig att förstå och acceptera varför man tänker och känner somman gör, och utveckla strategier för att hantera dessa.

    En person med undvikande anknytningsmönster behöver kanske träna på att ta kontakt med och även visa sina känslor, medan en ambivalent anknuten person behöver identifiera när kraven hen ställer på andra går över styr och hur man kan hantera sina känslor på egen hand.

    För en person med desorganiserat anknytningsmönster kan problemen vara särskilt stora,och att bearbeta trauman från barndomen och dess konsekvenser kan vara en lång ochjobbig process. Att jobba på sin egen självkänsla och lära sig att se sig själv som en personvärd att respektera och älska, samt att kunna lyssna till sina känslor utan att låta de taöverhanden är alla aspekter man kan få hjälp med i terapi. Att omge sig med människor ochaktiviteter som är bra för en är också väldigt viktigt.

    Går det att reparera sitt anknytningsmönster?

    Ja, i mångt och mycket är det detta vi har terapi till. Kontakta en legitimerad psykolog och psykoterapeut för att få hjälp med att reda ut dina problem och hur du kan hantera dem. Metoder som kan användas är kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi och mindfulness.

    SAMMANFATTNING

    Det finns fyra identifierade anknytningsmönster som grundar sig i en individs tidiga relationer- trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning, otrygg-ambivalent anknytning och otrygg-desorganiserad anknytning. En trygg anknytning ger goda förutsättningar för en starksjälvkänsla och grundtrygghet. Gemensamt för de otrygga anknytningsmönstren är att dekan skapa problem med relationer senare i livet. Men det finns hjälp att få och strategier attutveckla för att ta itu med svårigheterna, både genom samtalsterapi och andra metoder.

    Hanna Hasselqvist
    Författare: Hanna Hasselqvist

    Hanna har allmänna kunskaper inom psykologi och särskilt intresserad av det neuropsykologiska samspelet mellan tanke och känsla. Hon har ett fördjupat intresse för hur detta kan samverka med, och ge sig till uttryck som olika psykologiska besvär.

    Hanna Hasselqvist
    Författare: Hanna Hasselqvist

    Hanna har allmänna kunskaper inom psykologi och särskilt intresserad av det neuropsykologiska samspelet mellan tanke och känsla. Hon har ett fördjupat intresse för hur detta kan samverka med, och ge sig till uttryck som olika psykologiska besvär.

    FLER ARTIKLAR