ADHD

Mer om ADHD

ADHD-diagnosen associeras ofta med barn. Detta beror på att symptom på tillståndet ofta blir mer uppenbara i tidig ålder, och de flesta diagnosticeras numera med diagnosen mellan 6 och 12 års ålder. Dessa barn upplever ofta problem att fokusera i skolan, och kan upplevas som stökiga eller bråkiga av andra i sin omgivning. Man brukar säga att ADHD-symptomen blir mindre uppenbara med åldern, men detta innebär inte att ADHD är något man “växer ur”. Ingen garanti finns heller att man blir diagnostiserad i barnaålder, vilket självklart innebär att många blir diagnostiserade senare i livet (och i vissa fall inte alls).

ADHD-diagnosen

För att bli diagnostiserad med ADHD krävs en neuropsykiatrisk utredning . I denna testar en psykolog eller läkare vilka svårigheter personen som testas upplever sig ha. Ofta genomförs samtal, tester och observationer i koppling vid utredningen. Vid utredning av barn intervjuar man ofta omvårdnadspersonerna och även förskole/skolpersonal för att bättre förstå sig på situationen.

För att bli diagnostiserad med ADHD behöver man också uppfylla ett antal kriterier enligt diagnostiska klassifikationsmanualer. De allmänt vedertagna är DSM och ICD. Kriterierna för ADHD enligt DSM-5 delas upp i kriterier för ouppmärksamhet samt hyperaktivitet och impulsivitet. Dessa symtomen delas upp för att inte blanda ihop ADHD med andra störningar som ex. kanske bara inkluderar koncentrationssvårigheter och inte hyperaktivitet/impulsivitet.

Kriterierna för ouppmärksamhet enligt DSM-5 inkluderar bl.a.

• Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, arbetslivet eller andra aktiviteter (t.ex. förbiser eller missar helt detaljer, slarvigt genomförda arbetsuppgifter).
• Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter (t.ex. har svårt att klara av uppgifter i flera led; har svårt att hålla ordning på utensilier, redskap och tillhörigheter; arbetar rörigt och oorganiserat; har svårt att tidsplanera; kan inte hålla tidsramar).

• Är ofta glömsk i det dagliga livet (t.ex. göra hemsysslor, gå ärenden; för äldre tonåringar och vuxna: t.ex. följa upp telefonmeddelanden, betala räkningar, komma till avtalade möten).

Kriterierna för hyperaktivitet/impulsivitet inkluderar bl.a.

• Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still på stolen.
• Är ofta ‘på språng’, agerar ‘på högvarv’ (t.ex. är oförmögen eller obekväm med att vara stilla en längre stund vid exempelvis restaurangbesök eller på möten; kan uppfattas av omgivningen som rastlös eller ha ett sådant tempo att andra har svårt att hänga med).

Förutom att uppfylla 5-6 av kriterierna på var skala (beroende på ålder), tas också varaktigheten av dessa symtom också hänsyn till, t.ex. att flera symtom föreligger 12 års ålder och att symtomen kan ses på fler än två områden / platser.

ADHD och andra tillstånd

Det är inte ovanligt att personer med ADHD också lider av andra former av psykiska svårigheter. Detta kan vara exempelvis sömnsvårigheter, depression, ångest, ätstörningar eller beroende. Det är inte heller ovanligt att bli diagnostiserad med mer än ADHD, utan en del kan även ha dyslexi, autismspektrumtillstånd, tics eller tourettes syndrom.

Vad beror ADHD på?

ADHD klassas som en neuropsykiatrisk diagnos. En neuropsykiatrisk diagnos innebär att det finns avvikelser i nervsystemet vilket leder till psykiska problem eller sjukdomar. Hos personer med ADHD eller liknande tillstånd beror den neuropsykiatriska störningen på att hjärnan fungerar annorlunda än de som inte har ADHD. Detta innebär bl.a. minskad aktivitet i de delar av hjärnan som har hand om uppmärksamhetsstyrning, impulser och att hålla mycket i huvudet på en gång.

Den minskade aktiviteten i dessa hjärnområdena kan kopplas till en underaktivitet av bl.a. signalsubstanserna noradrenalin och dopamin. Dopamin har bl.a. kunnat kopplas till planerings-, samordnings samt organisatoriska förmågor. Noradrenalin till bl.a. kognition, d.v.s. tankar och minnen.

Förutom vad som faktiskt sker i hjärnan, så är det viktigt att tillägga att uppkomst av ADHD påverkas både av ärftlighet och den omgivning som en person befinner sig i, fastän ärftlighet förklarar uppemot 80% av uppkomsten. Att ADHD är ärftligt innebär att det är ett tillstånd som kan drabba många i samma biologiska familj. Miljömässiga faktorer kan också ha inverkan på hur ADHDn framkommer och uttrycker sig. Detta kan exempelvis påverkas av uppväxten eller vilket socialt stödsystem en person har omkring sig.

Hjälp och behandling

ADHD ett tillstånd som förbättras av behandling. ADHD brukar behandlas med terapi eller medicinering. Det är vanligt att se en kombination av både terapi och medicinering i behandling.