Våld i nära relationer är särskilt problematiskt då det ofta sker i den privata sfären, och omfattar inte bara fysiskt våld. Det innefattar även andra typer av våld som kan ge såväl fysiska som psykiska åkommor.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Våld i nära relationer omfattar inte bara parrelationer, utan även former av relationer där personerna har nära band till varandra, såsom mellan syskon och inom familjer. Den här artikeln kommer dock främst att fokusera på parrelationer.
Våld i nära relationer är bland de svåraste typerna av våld att upptäcka för utomstående. Detta då det mestadels sker på privata platser, som i bostaden där bara de involverade vistas. Dessutom ger det inte alltid upphov till fysiska åkommor då våldet ofta börjar på det psykiska planet. För vissa utsatta kan det dröja flera år innan reaktioner uppkommer, medan andra reagerar på en gång. Psykiska reaktioner såsom ångest, oro, sömnproblem och försämrad självkänsla är vanliga.
Särskilt problematiskt kan det exempelvis bli i kärleksrelationer då gärningspersonen uppvisar olika sidor – en sida som är väldigt charmerande och omtänksam för att i vissa stunder gå över till en mer manipulativ och våldsam sida. Då är det lätt hänt att offret väljer att se de positiva sidorna hos sin partner, och tror att individen ”förtjänar” de sämre stunderna då hen gjort något fel.
När det gäller fysisk misshandel visar statistiken för anmälda brott att en stor majoritet av de utsatta offren är kvinnor som har en nära relation till gärningspersonen. 2018 var det omkring 12 000 brott som anmäldes där offret var en kvinna, medan cirka 2 000 brott hade ett manligt offer.
Det finns olika typer av våld som förekommer i nära relationer. När det gäller parrelationer kan det vara särskilt svårt att upptäcka våldet i tid då relationen ofta börjar i en stark förälskelse, för att sedan övergå till inslag av psykiskt våld som ökar stegvis över en längre tid. Senare i relationen kan även fysiskt våld börja förekomma, liksom sexuellt och materiellt våld.
Brottsförebyggande rådets statistik från 2012 visar att det psykiska våldet är det vanligaste. 85 procent av dem som utsattes för fysiskt våld utsattes även för psykiskt våld, medan 28 procent av dem som utsattes för psykiskt våld även utsattes för det fysiska. En vanlig drivkraft hos gärningspersonen är kontrollbehov och känslan av makt.
Det är viktigt och tänka på att våld aldrig är ett uttryck för kärlek. Att använda fysiskt och sexuellt våld samt att hota någon är förbjudet enligt lagen, och kan således polisanmälas. Att anmäla någon är en viktig markering och ger dessutom utövaren en möjlighet att förändra sitt beteende, då kriminalvården erbjuder särskilda program för behandling av våld i nära relationer. Det är dock vanligt att offret inte vågar anmäla eller lämna sin partner, av rädsla för vad som kommer att hända i framtiden.
Att lämna sin partner är dessutom en lång process där det ofta behövs olika typer av hjälp. Socialtjänsten, vården samt ideella verksamheter, såsom brottsofferjourer och kvinnojourer erbjuder hjälp och kan ordna ett tillfälligt skyddat boende. Vidare behövs psykologisk hjälp även efter att offret lämnat relationen för att bearbeta minnen av det inträffade våldet.
Att våga ta klivet ut och berätta för sin omgivning är ofta den högsta tröskeln för offret. Därför kan det vara en fördel att kontakta en jour då du är anonym och på så sätt ta det första steget. Utomstående som misstänker att en bekant blir utsatt för våld kan även försöka sträcka ut en hand. Det är dock viktigt att närma sig den utsatte försiktigt.
Gå varligt fram. Tala om att du ser någonting och sträck ut en hand. Om du går för hårt fram riskerar du att istället stänga en dörr, så att den här personen inte vill berätta mer.
Ann Isaksson, verksamhetschef på jouren ”Alla Kvinnors Hus”
Om det finns närstående barn i relationen som bevittnat våldet kan även dem få såväl fysiska som psykiska men. De är ofta mer medvetna om det än vad de vuxna tror. Det är dock viktigt för offret och tänka på att hen inte är någon dålig förälder för att personen inte har lämnat relationen och tänkt på barnets bästa. Socialtjänsten har skyldighet att även erbjuda stödinsatser för barnet.
Våld i nära relationer är ofta svårt att upptäcka för såväl utomstående som för offret själv, då det finns olika typer av våld. I parrelationer inleds det ofta med psykiskt våld som ökar gradvis och sedan kan övergå till fysiskt, sexuellt eller materiellt våld. Forskning visar att offret löper ökad risk för åkommor såsom depression samt mag- och tarmproblem. Det är ofta svårt för den utsatte att våga ta steget och berätta för sin omgivning, men samhället har många möjligheter till stöd att erbjuda. Det är även viktigt och tänka på att närstående barn far illa då de ofta är mer medvetna om våldet än vad de vuxna tror.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}