Alla familjer stöter på utmaningar. Men hindren som bonusfamiljen stöter på saknar samma utrustning att hantera dem då relationsbanden inte är inbyggda som i kärnfamiljen. Därför är det är viktigt att låta uppbyggnaden av den nya gemenskapen ta tid och att visa hänsyn och lyssna på barnen. Gå inte in i någon roll utan försök var dig själv i den nya familjen.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Det finns viktiga skillnader mellan kärnfamiljen och bonusfamiljen som kan vara viktiga att uppmärksamma. Banden i den första familjen är inbyggda, det innebär att det skapas en naturlig förbindelse mellan de vuxna och barnet när det föds. Barnet anknyter automatiskt till sina föräldrar och de i sin tur är förprogrammerade att knyta an till barnet. Vanor och ritualer utvecklas sedan över tid, familjen formar tillsammans en vardag, en delad grund som tas som en självklarhet.
Om föräldrarna sedan separerar upplever barnet en förlust av både små och stora saker, vardagen vänds upp och ner och nya vanor måste skapas. När en ny vuxen sedan kommer in i bilden är det därför naturligt att hen blir en outsider. Hen kommer in i ett hem som redan formats av år av historia, ritualer och struktur. Även om det nya paret älskar varandra kvarstår ändå det primära bandet mellan föräldern och barnet.
Förutsättningarna mellan bonusfamiljer ser väldigt olika ut, beroende på hur gamla barnen är och hur lång tid som passerat sedan separationen. Det kan både finnas svartsjuka och lättnad över att förälderns uppmärksamhet nu är delad. Det som är gemensamt är att det ofta är en stor omställning för barnen att få ett vuxet tillskott i familjen.
Då barnen för det mesta inte har mycket att säga till om i frågor om den nya livssituationen kan de känna sig trampade på och förbisedda. Därför är det viktigt att vara lyhörd inför känslorna som förändringen kan väcka, utan att ge barnen för mycket rum att ta beslut. Innan man presenterar den nya partnern för sina barn är det viktigt att man ser en framtid för relationen, därför kan det vara smart att låta introduktionen ta tid.
De första konflikterna som kommer upp är förmodligen mellan bonusföräldern och barnen.
Den vuxna vill kunna känna sig delaktig i sitt eget hem men samtidigt inte bestämma för mycket över barnen. Hur mycket ska man egentligen lägga sig i uppfostran?
Det finns inget enkelt svar på vilken roll den nya vuxna ska anta utan det viktigaste är att hålla en öppen dialog, både med och utan barnen, om vad som fungerar och inte. Lyssna på barnen om hur de skulle önska att det ska se ut men skapa ansvarsfördelningen sinsemellan. Barnen ska känna att de få vara med och bestämma men mår också bra av att få fasta riktlinjer att anpassa sig efter.
Ett tredje konfliktområde är mellan de båda vuxna i den nya relationen. Ofta kan den nya partnern känna sig förbisedd och uppleva att barnen alltid kommer komma i första hand. Det kan vara viktigt att påminna sig om att styrkan i en relation inte behöver komprimera värdet av en annan. Det är ingen kamp för partnerns kärlek och man bör inte fostra ett tävlingsinriktat klimat. För att förhindra detta kan man åsidosätta tid som bara är barnens och tid som enbart tillhör partnern.
För den nya partnern kan det kännas som att man är fast som en outsider i en gemenskap man inte har tillgång till. Det är förälderns uppgift att försöka förhindra detta och att få sin partner att känna sig inkluderad. Med tiden bör partnern få utrymme att sätta sin egen prägel på familjelivet som förhoppningsvis kan utvecklas till en ny gemenskap med delade vanor och rutiner.
När man kommer in i en familj som redan är sammansvetsad kan det finnas en stark önskan att bli en del av installationen, att bli en ny mamma eller pappa för barnen. Detta gör du bäst i att undvika. Var en vän till barnen snarare än försök uppfostra dem. Du kan inte tvinga dom att älska dig och inte är det heller nödvändigt att du älskar dem men liksom till alla människor är det viktigt att du visar respekt och tar hänsyn till dem.
Det kan vara bra att hitta på aktiviteter tillsammans, försök att göra saker som känns glädjefyllda för er båda. Forcera inte fram relationerna och försök vara någon du inte är utan hitta din egen plats i familjen.
Barnen kan känna sig splittrade över sina känslor och känna skuld, att anknytningen till bonusföräldern sker på bekostnad av sin mamma eller pappa. Det blir en lojalitetskonflikt som infekterade relationer kan späda på och försvåra. Det är därför viktigt att berätta för barnet att den nya vuxna inte på något sätt ersätter föräldern utan att kärleken mellan dem är permanent.
Det är också viktigt att inte förstärka barnens tro att hen måste välja sida, detta kan undvikas genom att inte prata illa om den andra föräldern i deras sällskap. Då barnen är en produkt av båda sina föräldrar kan skitsnacket också upplevas som en indirekt kritik av dem själva.
Barn gillar att testa sig fram för att se var gränserna ligger, det inkluderar att spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom. När detta sker mot bonusföräldern är situationen svårare för att de ligger i underläge på grund av sin ställning i familjen. De har inte samma sanktionsmöjligheter, därför måste föräldern i så stor utsträckning som möjligt stå bakom sin partner så att hen känner sig stärkt. Men om partnern inte upplever sig inkluderad eller uppbackad finns hjälp att få hos familjerådgivning.
Bonusfamiljen är en konstellation som stöter på dilemman liksom alla familjer, skillnaden är att de inte delar samma historia och naturliga anknytning som kärnfamiljen. Detta kan skapa konflikter mellan alla inblandade parter. För att underlätta processen är det viktigt att låta den ta tid och att acceptera att man inte kan forcera fram kärlek, ibland kanske det räcker med ömsesidig respekt och hänsyn.
Det är en svår balansgång mellan att känna sig delaktig i den nya familjen utan att börja uppfostra barn som inte är ens egna. Många begår misstaget att försöka fylla förälderns plats, detta spär på lojalitetskonflikten som barnen redan känner i anknytningen till den nya vuxna. Det är viktigt att föra en aktiv och öppen dialog med barnen om deras känslor kring den nya situationen, bekräfta dem men var också tydlig med att beslutfattandet ligger hos de vuxna. Parrelationen kommer också stöta på svårigheter därför kan det vara bra att utsätta tid bara för varandra.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}