Sexmissbruk är inte en etablerad diagnos och finns därför inte med i DSM-5 katalogen över psykiska sjukdomar. Men människor med dessa problem har ett ihållande mönster av att misslyckas med att kontrollera sina intensiva sexuella impulser. Dessa individer använder ofta sex som ett sätt att reglera sina känslor och för att undvika smärta.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Sexmissbruk innefattar en rad beteenden av sexuell natur som utförs till en överdriven grad och på ett sätt som har en negativ effekt på individens liv.
Denna okontrollerade sexuella drift utgörs både av tankar i form av sexuella fantasier och handlingar som tvångsmässig onani, porrmissbruk, prostitution, promiskuitet osv. Det var tidigare listat i DSM-4 katalogen (en manual över psykiska sjukdomstillstånd) som hypersexuell störning och var definierat som en ångest över ett mönster av upprepade sexuella relationer där de olika subjekten bara ses på av missbrukaren som saker att använda.
När DSM-5 utformades föreslogs att kriteriet ”okontrollerat sexuellt beteende” skulle inkluderas eftersom de som lider av detta tillstånd också lider över sitt beteende då de inte kan styra det. Men diagnosen lades inte in i DSM-5 på grund av avsaknaden av empiriskt bevis för störningen.
Viss forskning visar att det finns en del av detta missbruk som liknar utvecklingen av substansmissbruk eller spelmissbruk men andra menar att det inte har någon likhet till andra beroenden alls.
Om en individ ständigt använder sex för att undvika smärta så kan hen betraktas som en missbrukare.
Det är viktigt att poängtera att sex är en normal och hälsosam del av livet och att många människor njuter av att vara aktiva med flera sexpartners och på många olika sätt. Det räknas bara som problematiskt om det orsakar ångest för individen eller om beteenden kan riskera att skada andra eller en själv. Vad som gör det till en störning är om individen har försökt kontrollera sin sexuella drift men misslyckats gång på gång. Ett annat dysfunktionellt förhållningssätt är om det sker som en emotionsregleringsstrategi när man känner sig nedstämd eller stressad, eller används som en tillfällig lättnad från svåra känslor.
Även om det inte inkluderades i DSM-5 kan man identifiera hypersexualitet utifrån följande kriterier och om detta beteende har pågått i mer än sex månader:
Någon som lider av sexmissbruk har ofta inte hälsosamma gränser och blir involverad med människor emotionellt och sexuellt oavsett hur väl man känner dem. De flesta som är beroende av sex har en rädsla av att bli övergivna och riskerar därför att stanna i relationer som inte är hälsosamma, eller hoppar från relation till relation för att skydda sig själva. När de är ensamma kan de känna sig tomma eller ofullständiga och de kan även sexualisera känslor som skam, ensamhet eller rädsla.
Förekomsten av sexmissbruk är ett ämne för debatt eftersom diagnosen kan ses som ett sätt att reglera beteende, en bedömning av samhället om vad som är önskvärt och inte. Det är inte problematiskt bara för att det är normavvikande, som nämnt klassificeras det bara som en störning om individen själv uppfattar det som begränsande. Detta är stycke.
Experter debatterar om det kan ses som ett problem med att reglera beteende, en hög sexuell drivkraft eller att det kommer från problem med att kontrollera sina impulser.
Andra tror att de riktiga orsakerna bakom beteendet är olika emotionella tillstånd som ångest eller depression eller att det härstammar från konflikt i relationer. De sexuella behoven kan därför maskera andra underliggande problem.
Frågan varför människor utvecklar sexmissbruk är svår att besvara och troligen finns det inget enkelt svar liksom orsakerna bakom andra psykiska problem. Men vissa barn och ungdomar kanske börjar involvera sig i sexuella handlingar som inte anses normalt för deras ålder som konsekvens av trauman eller extrem stress.
Exempelvis är det känt att barn som blivit sexuellt utnyttjade har en ökad risk för detta beteende och riskfyllt sexuellt beteende är också associerat med sociodemografiska faktorer som dysfunktionella familjeförhållanden och social stress. Det är också viktigt att tänka på rollen som kulturen spelar i konceptet hypersexualitet eftersom kulturer som har en öppnare och positivare syn på sex kanske har värderingar som inte bedömer sexuellt beteende som att det är ”överdrivet”.
En psykolog undersöker tillsammans med sin patient de underliggande orsakerna till hennes sexmissbruk. Det visade sig att hon började intressera sig för sex och porr redan vid elva års ålder som en undanflykt från sorgen över att hennes syster hastigt gått bort. Efter tonåren blev patientens sexuella impulser hanterbara men nu i senare delen av vuxenlivet har hon återigen svårt att kontrollera sin drift. Det visar sig att detta skedde i samband med förlusten av hennes mamma, en sorg som utlöste smärtan som hon har tryckt undan sedan hon var 11.
Genom att komma till insikten om orsakerna bakom hennes missbruk kunde patienten komma i kontakt med sina känslor vilket var det första steget mot tillfriskning.
Kognitiv beteendeterapi kan hjälpa individer att bryta irrationella tankar och känslor som leder till tvångsmässigt beteende. Patienter lär sig att reglera drifterna genom t.ex. föra en dagbok för att hålla uppsikt över sina tankar och handlingar.
Andra verktyg är olika övningar för att återuppbygga relationer, hantera stress, identifiera utlösande faktorer för sexuella tankar och att hitta alternativa beteenden som är mindre destruktiva.
Det som är svårt med behandlingen är att lära patienten att engagera sig fullständigt i själva akten med en partner man har känslor för istället för att bara använda någon för att kanalisera sin egen sexualitet.
Liksom med andra missbruk är återfall vanligt, därför är det viktigt att det följs åt av konsekvenser och att patienten tar ansvar för sina handlingar. Det är också viktigt att behandlingen sker på individens initiativ och inte för någon annans skull.
Sexmissbruk är inte en etablerad diagnos i den nya DSM-5 katalogen men handlar liksom andra missbruk om en svårighet att kontrollera impulser. Det anses bara problematiskt om det upplevs begränsa individens liv eller de runt omkring och bör inte användas som ett sätt att reglera människors beteende. Sex brukar då användas som ett sätt att hantera svåra känslor och ofta finns underliggande problem som tar sitt uttryck i sexmissbruket. Vissa utvecklar problemen i relation till stress och trauma som en copingmekanism. KBT anses vara en effektiv behandling för att bryta dysfunktionella tankemönster, ofta innefattar behandlingen olika typer av hemuppgifter. Dessa kan handla om att föra dagbok, försöka andra sätt att hantera stress och hitta utlösande faktorer till det sexuella beteendet.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}