Dysmorfofobi

Dysmorfofobi

Dysmorfofobi är en psykisk sjukdom där den drabbade har tvångstankar om sitt eget utseende. Det är en stark upptagenhet av en eller flera upplevda defekter som leder till ångest och har ofta en negativ inverkan på det sociala livet. För att lindra ångesten brukar människor med dysmorfofobi använda sig av olika kontrollbeteenden. Rekommenderad behandling är SSRI läkemedel eller KBT.


Vad är dysmorfofobi?

Förkortningen BDD kommer från dess engelska namn: body dysmorphic disorder, en annan benämning är självupplevd fulhet. Det är en fixering kring något i ens utseende som man anser vara defekt. Fixeringen kan fästas vid vilken kroppsdel som helst, t.ex.: håret, huden, näsan, munnen, könsorganet, kroppsformen osv. som man tycker är asymmetrisk, har fel storlek eller fel färg. Ibland tycker man bara att det ser konstigt ut utan att veta varför. Ofta är bristen imaginär eller knappt märkbar för andra.

Dysmorfofobi drabbar ungefär 1,5% av befolkningen och uppstår ofta i ungdomen, tyvärr är sjukdomen ibland kronisk och något man får lära sig att leva med. Samsjuklighet med depression är vanligt, därför förvärras tillståndet i samband med negativa livshändelser och känslor av nedstämdhet, oro och stress. För att lindra ångesten tar personen ofta till tvångshandlingar så som att ständigt titta sig i spegeln eller fråga andra hur man ser ut, detta för att kontrollera det som upplevs defekt.

Dysmorfofobi har likheter med både OCD och ätstörningar, då man på liknande vis försöker kontrollera sin tillvaro eller sitt utseende genom tvångstankar och handlingar. För att lindra ångesten som uppkommer vid vissa tankar skapar man ritualer. Denna besatthet och dessa rutiner är tidskrävande och stör därför i stor grad det vardagliga livet. En fjärdedel av de som lider av dysmorfofobi har också tvångssyndrom.

Symptom och orsaker till dysmorfofobi

Spenderar du minst en timme om dagen med att oroa dig över ditt utseende? Över att tänka på någon kroppsdel som du anser deformerad? Försöker du korrigera eller dölja denna upplevda defekt så att ingen annan ska tänka på det? Om denna fixering har en negativ påverkan på ditt liv kan du lida av dysmorfofobi.

De flesta människor har något i sitt utseende som de är missnöjda, en ofullkomlighet som vi önskar att vi kunde förändra. Men oftast accepterar vi våra brister och fortsätter med våra liv. Vissa kan dock inte sluta tänka på sina defekter och denna upptagenhet blir tvångsmässig. Tillslut kanske det är det enda man kan se när man speglar sig, därför blir man besatt av att titta sig i spegeln eller också undviker man speglar helt. Dessa tvångstankar leder också till tvångshandlingar som att täcka för den ofta inbillade defekten, genom att sminka sig eller ta till plastikkirurgi.

Ofta söker man också bekräftelse från andra även om det inte är troligt att man tar till sig deras komplimanger. Det är vanligt att man inbillar sig att människor tittar konstigt på en eller till och med känner sig äcklade av sättet man ser ut. Detta leder till att man undviker sociala situationer och för vissa kan det gå så långt att man isolerar sig från andra för att dölja sitt utseende.  

Det finns inga kända orsaker till att vissa utvecklar dysmorfofobi, man har liksom vid andra psykiska sjukdomar funnit en viss ärftlighet men miljön har också en stor påverkan. Att ha föräldrar som ständigt påpekar andras utseende, eller är missnöjda med sitt eget leder till att barnet lär sig att lägga stort värde vid det yttre vilket kan leda till att man letar fel.

Negativa upplevelser i barndomen som att bli mobbad ökar riskerna, liksom drag i personligheten som att ha låg självkänsla eller att känna högt socialt tryck på att se bra ut. Tyvärr är det få som söker behandling eftersom stigmatiseringen är stor och många känner skam över sin självupptagenhet. Genomsnittligen tar det ungefär tio år innan någon som lider av att detta tillstånd att söka hjälp.

Dysmorfofobi behandling

De vanligaste behandlingarna för dysmorfofobi är medicinering och terapi. Kognitiv beteendeterapi har mest stöd i vetenskapen som den mest effektiva behandlingen. Det som brukar rekommenderas är en särskild form av terapi som även används för tvångssyndrom som heter exponering med responsprevention (ERP). 70% av patienterna upplever att de blir bättre efter denna behandling.

KBT går ut på att man först börjar man med att lära sig att känna igen sina irrationella tankar och förändra tankemönster. Sedan hjälper terapeuten till att ersätta dessa negativa tankar med positiva sådana.

”Den första delen i ERP – exponering går ut på att individer som lider av dysmorfofobi får konfrontera situationer som skapar den irrationella rädslan. Exponeringen går gradvis som att först bara föreställa dig att gå på en fest utan att dölja defekter till att sluta med att du faktiskt gör det. Responsprevention lär dig hur du motstår impulsen att lindra ångesten genom dina säkerhets- och undvikandebeteenden, som att sminka över det som du skäms över eller att tvångsmässigt titta dig i spegeln.”

Läkemedlet som brukar ordineras för dysmorfofobi är SSRI preparat, det är ett antidepressivt läkemedel som hindrar återupptagningen av serotonin i hjärnan. Detta innebär att mängden av serotonin ökar vilket skapar en bättre balans i samspelet mellan signalsubstanserna.

Seratonin liksom noradrenalin och dopamin påverkar en individs sinnesstämning, tankar och känslor. De påverkar också din sömn, hunger, sexlust och initiativförmåga. Studier har visat att behandling med SSRI för dysmorfofobi hjälper 40-60% av patienterna, därför har terapi och farmakologisk behandling bäst verkningsgrad tillsammans.

Sammanfattning

Dysmorfofobi kallas självupplevd fulhet i vardagligt språk, det är en psykisk sjukdom som drabbar ungefär 1,5% av befolkningen. Det som kännetecknar dysmorfofobi är en upptagenhet kring någon eller några av sina kroppsdelar, en utseendefixering som gör att man tvångsmässigt försöker dölja eller korrigera det man upplever defekt. Minst en timme av dagen ska gå åt tänka på det man anser vara fult eller i obalans för att diagnostiseras med dysmorfofobi. Dessa tvångstankar resulterar ofta i tvångshandlingar som att ständigt titta sig i spegeln eller söka bekräftelse för att lindra sin ångest.

Denna upptagenhet och ritualerna den skapar är tidskrävande därför blir andra saker i livet lidande. Orsaken till att man utvecklar dysmorfofobi är okänt men sannolikt spelar både arv och miljö en roll. Samsjukligheten med depression är hög och därför kan det behandlas med de antidepressiva preparaten SSRI. Den andra behandlingsformen som har hög verkningsgrad är en särskild form av KBT som heter exponering med responsprevention. Den går ut på att exponera sig för de situationer som skapar ångest och byta ut den inlärda responsen (tvångsbeteendet) med mer funktionella tankar och beteenden.

Nicolina Fog-Jensen
Författare: Nicolina Fog-Jensen

Nicolina Fog-Jensen är kunnig inom psykologi och intresserad av socialpsykologi, i synnerhet av interpersonella relationer och gruppmentalitet. Hon har även ett fördjupat intresse för människans utveckling genom livet.

Nicolina Fog-Jensen
Författare: Nicolina Fog-Jensen

Nicolina Fog-Jensen är kunnig inom psykologi och intresserad av socialpsykologi, i synnerhet av interpersonella relationer och gruppmentalitet. Hon har även ett fördjupat intresse för människans utveckling genom livet.

FLER ARTIKLAR