När det kommer till personlighet kan det ibland vara svårt att avgöra vad som är normalt och vad som är avvikande. Hos en person med en personlighetsstörning är personligheten, beteendet och tankesättet så pass avvikande att det ofta innebär svårigheter att samspela med andra på ett fungerande sätt.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Vår personlighet utgörs av en rad något sånär stabila uppfattningar, tankar, känslor och beteenden. Varje person är unik och vissa har mer eller mindre speciella drag som särskiljer dem från resten av befolkningen.
Om en personlighet är så pass avvikande från hur genomsnittet i en kultur uppfattar, känner, tänker och relaterar till andra att personen inte kan fungera acceptabelt i samspel med andra personer kan det röra sig om en personlighetsstörning.
Det är viktigt att komma ihåg att du kan ha en udda personlighet utan att ha en personlighetsstörning, förutsatt att du är socialt stabil och att varken du eller personer i din omgivning lider av din personlighet.
En person med personlighetsstörning har ofta svårt att se att den själv bidrar till svårigheterna i relation till andra.
Ofta kan hen tycka att problemen beror på människor eller omständigheter i omgivningen, snarare än hen själv. Därför är det inte ovanligt att den som lider av en personlighetsstörning ofta hamnar i konflikt med andra.
Det är heller inte ovanligt att en personlighetsstörning återfinns i samband med självupplevt psykiskt obehag eller bristande social förmåga.
Personlighetsstörningar kan också finnas parallellt med annan psykisk ohälsa, inklusive andra specifika personlighetsstörningar. Ungefär 10-15 % av befolkningen uppfyller de diagnoskrav som ställs för en eller flera specifika personlighetsstörningar.
Enligt diagnossystemet DSM-IV delas personlighetsstörningar in i tre kategorier, eller “kluster”. Dessa tre kluster särskiljs från varandra till följd av inneboende likheter mellan de personlighetsstörningar som återfinns i varje kluster. Klustrena är:
Kluster A - Udda eller excentriska personlighetsstörningar. Här innefattas paranoid, schizotyp och schizoid personlighetsstörning. Gemensamt för personlighetsstörningar i detta kluster är en socialt avvikande och undvikande personlighet. Personer som lider av en personlighetsstörning tillhörande kluster A domineras ofta av felaktiga eller förvrängda tankar.
Kluster B - Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar. Här innefattas antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning samt emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning. Personer som lider av personlighetsstörningar tillhörande Kluster B har problem med impulskontroll och emotionsreglering.
Kluster C - Ängsliga, räddhågade och kontrollerande personlighetsstörningar. I detta kluster återfinns tvångspräglad personlighetsstörning, undvikande personlighetsstörning samt osjälvständig personlighetsstörning. Gemensamt för dessa personlighetsstörningar är onormalt höga nivåer av ångest.
Att diagnosticera en personlighetsstörning kan vara mycket svårt, då det inte finns något fysiskt eller biologiskt test du kan ta för att mäta nivåerna av avvikelse från normen. Resultatet i en utredning kring personlighetsstörning måste alltså mätas gentemot den kulturella norm som råder, vilket kan innebära svårigheter då det inte finns några konkreta mallar kring exakt vilka normer individens beteende ska mätas mot. Därför kan en utredning ta lång tid och det kan vara en utdragen process innan den som söker vård får en diagnos.
Tecken på att du eller någon annan i din omgivning lider av en personlighetsstörning varierar beroende på vilken typ av personlighetsstörning det rör sig om.
Gemensamt för personer som lider av en personlighetsstörning är att de har så pass oflexibla och avvikande personlighetsdrag att det leder till allvarliga problem och lidande för personen själv och/eller nedsatt förmåga att hantera relationer och sociala sammanhang.
Skillnaderna är dock mycket stora mellan personlighetsstörningarna, och framför allt mellan personlighetsstörningar från olika kluster. Nedan följer korta beskrivningar av tecken på de olika personlighetsstörningarna:
märks detta oftast på en stark misstro till andra samt en överdriven känslighet inför personliga misslyckanden. Dessa personer har ofta svårt att bibehålla förhållanden och projicerar ofta de egna tillkortakommandena på andra.
karaktäriseras av märkliga beteenden, tankar och idéer som ofta involverar orimliga förväntningar på omvärlden, samt en ovilja att umgås med andra på grund av misstankar eller rädslor. Tillståndet kallades tidigare “latent schizofreni” och personer med denna diagnos löper också högre risk att utveckla schizofreni.
En person med schizoid personlighetsstörning lider också av avvikande tankar och idéer, men tenderar generellt att drivas mer av ett fokus på ens egna inre. En person med schizoid personlighetsstörning undviker, likt den med schizotyp personlighetsstörning, också ofta sociala interaktioner, men detta är istället baserat på ett ointresse kring sociala utbyten snarare än misstankar gentemot omvärlden.
karaktäriseras av en kall och obrydd inställning till andra människors känslor. Detta är den personlighetsstörning som är starkast kopplad till brottsligt beteende och personer med denna störning är ofta impulsiva, aggressiva och empatilösa. Många personer med antisocial personlighetsstörning har dock förmåga att vara väldigt charmiga och manipulerande, varför det kan vara svårt att upptäcka symtomen till en början.
upplever en överdriven självupptagenhet och förväntar sig beundran från andra. De är ofta ointresserade av andras känslor och har svårt att behålla djupare längre relationer som en följd av en oförmåga att hantera kritik samt det stora fokuset på de egna prestationerna och förmågorna.
uppmärksamhet från omvärlden, ofta som en följd av en otroligt låg självkänsla. De kan prata och bete sig väldigt dramatiskt eller opassande för att vara fokus för uppmärksamhet. De drabbas också hårt av att lämnas i en relation och har mycket svårt att utstå kritik.
borderline som den även kallas) är mycket impulsiv och instabil, och upplever ofta problem med förhållanden till andra. En person med denna personlighetsstörning ser ofta världen i svart eller vitt, gott eller ont. Detta hårddragna tänkande leder ofta till att mindre konflikter blir väldigt stora för den drabbade. Hos personer med denna personlighetsstörning återfinns ofta ett mönster av flyktiga men intensiva relationer, emotionell instabilitet, plötslig ilska och ibland även våld. Självskadebeteende och hot om självmord är heller inte ovanligt.
karaktäriseras av en besatthet vid små detaljer, regler och ordning. Kontrollbehov och en stark impuls att göra “rätt” gör att personer med denna personlighetsstörning ofta fastnar vid detaljer och har svårt att se helhetsbilden. De ställer ofta orimligt höga krav på sig själv och omvärlden och blir överdrivet kritisk när någon inte gör helt rätt.
lider av en extrem social ångest, vilket leder till att de tenderar att undvika sociala interaktioner. De är extremt oroliga för att inte bli omtyckta och tenderar att vara nedstämda eller till och med deprimerade.
har ett extremt lågt självförtroende och är övertygad om att hen inte kan klara vardagliga uppgifter själv. Dessa personer har också ett extremt behov av att bli omhändertagna. De överlåter ofta till andra att ta viktiga beslut för dem och drabbas extremt hårt av ett avslutat förhållande. Tyvärr har dessa personer också mycket svårt att avsluta relationer trots att relationen är dålig, då rädslan över att vara ensam är större än rädslan av att stanna kvar hos någon som behandlar dem dåligt.
När en person väl har blivit utredd och diagnostiserad för en eller flera personlighetsstörningar är målet med behandling att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom och underlätta de följder av personlighetsstörningen som drabbar individen och dess omgivning allra hårdast.
Val av behandling görs beroende på vilken typ av personlighetsstörning det rör sig om, men generellt anses någon form av psykoterapi vara den bästa behandlande åtgärden.
Tyvärr kompliceras all psykologisk behandling ofta av personlighetsstörningens inneboende natur, då personen som söker behandling ofta uppfattar sina symtom som naturliga. Eftersom personer som söker vård för personlighetsstörningar ofta har svårt att reflektera kring sig själva och sitt beteende på ett nyanserat sätt kan detta vara en färdighet som utvecklas i terapi.
På senare år har många nya strategier funnits som innebär att utsikterna för att en person med personlighetsstörning ska lyckas bemästra sina symtom blivit mycket ljusare.
Det är dock viktigt att komma ihåg att personer som lider av personlighetsstörning också har en ökad sårbarhet inför stress och motgångar, och ofta lider av andra psykiska symtom.
Genom att söka hjälp eller uppmuntra en närstående att göra det underlättar du för att personlighetsstörningen inte påverkar livet och hälsan mer än nödvändigt, och underlättar för att kunna leva med personlighetsstörningen på ett så problemfritt sätt som möjligt.
Sammanfattningsvis är en personlighetsstörning en typ av psykisk störning som påverkar personligheten och innebär rigida, oflexibla mönster i beteende, känslor och tankar hos den drabbade samt problematiska följder för denne eller dennes omgivning. Det finns en rad olika personlighetsstörningar som generellt kan delas in i tre kluster. Om du funderar över ifall du eller någon i din närhet har en personlighetsstörning är terapi den mest effektiva metod som finns för att underlätta besvären.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}