Ofrivillig ensamhet

Ofrivillig ensamhet

Att uppleva ofrivillig ensamhet är en situation som kan kännas väldigt hopplös. Men faktum är att det går att ta sig ur den, bara man har tålamod och ser det som en förändring på lång sikt.


Hur hanterar man ensamhet?

Den amerikanske socialpsykologen John T. Cacioppo har tagit fram en uppmärksammad handlingsplan för att hjälpa individen att bryta social isolering. Modellen kallas ”EASE” och beskriver fyra nödvändiga steg som individen kan ta för att försöka komma ur sin situation.

Modellen utgår från att individen saknar en bekantskapskrets, och lägger särskilt stort fokus på att individen själv bär ansvaret för att kunna utveckla såväl sin personlighet som sin sociala situation. EASE står för:

  • E – Extend Yourself Börja med att ta små steg, och gå inte in med för stora mål om att du ska träffa din bästa vän på en särskild plats. Börja med att hälsa, småprata och ta kontakt med andra personer i vardagen. Förslag på aktiviteter att prova är att arbeta som volontär, där man kommer i kontakt med andra människor och utför ett arbete som uppskattas. På så sätt kan individen få positiva känslor att bära med sig från de sociala interaktioner som uppstår när de första stegen tas.
  • A – Action Plan Fokus måste också läggas på att förändra individens tankemönster och självbild. Känner man sig ensam skapas ofta negativa tankemönster där personen sätter sig själv i en slags offerposition. Men genom att inse att individen själv faktiskt har ett visst ansvar över sin egen situation, kan hen sträva efter att ta sig ur den genom att förändra sina rutiner vid sociala situationer samt sitt bemötande gentemot andra. När individen upplever en förändring här kan det i sin tur ha en stärkande effekt på självbilden.
  • S – Selection När de första stegen till att börja socialisera väl har tagits, är det läge att börja välja sitt umgänge med omsorg. Människan är i behov av närmare relationer till vilka vi känner en samhörighet, och inte bara ytliga sådana. Det gäller för individen att komma underfund med vilka värderingar som hen har, och vilken typ av personer man passar bäst med. Om personen gillar att läsa kan det vara en idé att söka sig till en bokklubb eller en kurs i litteraturvetenskap för att träffa likasinnade.
  • E – Expect the Best Det är vanligt bland personer som upplever ensamhet att bära på en rädsla för att bli sviken av andra människor. Därför är det viktigt att gå in med en positiv förhoppning om att människor omkring dig vill dig väl. Acceptera att andra du möter har perspektiv som skiljer sig från dina. Om du utstrålar en positiv energi får du ofta detsamma i retur från andra. Här gäller det emellertid också att ha tålamod i sin personliga utveckling. Att komma till den punkten då du börjar utstråla positiv energi är en förändring som sker på lång sikt.

Hur påverkar ensamhet vår hälsa?

Det är ingen hemlighet att upplevd ensamhet gör att vi mår sämre. Men vad är det som gör att ofrivillig ensamhet påverkar hälsan så negativt?

Forskning visar att när en människa stöts ut från samhället och upplever social isolering, sätter det igång en stressreaktion i kroppen. Troligtvis går det att koppla till mänsklighetens historia när vi levde i flock och var i behov av att tillhöra en grupp. Om vi kom ifrån flocken kunde det vara förenat med livsfara då vi kunde bli ett enkelt byte för rovdjur. Således strävar vi rent biologiskt efter att känna en form av gemenskap.

Faktum är att samma område i hjärnan som aktiveras vid kroppslig smärta även aktiveras när vi upplever social isolering. Fysisk smärta kan därför vara ett av symtomen som upplevs vid ofrivillig ensamhet.

Vidare visar forskning att långvarig ofrivillig ensamhet bidrar till ökad risk för hjärtinfarkt, stroke, demens samt depression, och att det i längden är lika skadligt för kroppen som att röka 15 cigaretter om dagen.

Storbritanniens satsning mot ofrivillig ensamhet

2018 blev Storbritannien det första landet i världen att utse en egen minister med ansvar för att bekämpa ofrivillig ensamhet. Detta efter att en omfattande statlig utredning genomförts där det framkom att nio miljoner britter – vilket motsvarar var sjunde invånare – ofta eller alltid lider av ensamhet. I samband med det beslutade även den brittiska regeringen att satsa 24,5 miljoner pund på att försöka få bukt med det stora samhällsproblemet.

Faktum är att detta problem uppmärksammats tidigare i Storbritannien. 2013 startades ett projekt i den engelska staden Frome, för att fånga upp människor som lider av social isolering. Projektet heter ”Compassionate Frome” (på svenska ”Medmänskliga Frome”) och hjärnan bakom det är läkaren Helen Kingston. Under sin yrkesverksamhet på det lokala hälsocentret upptäckte hon att påfallande många som sökte vård egentligen inte var sjuka, utan i själva verket led av ofrivillig ensamhet. Helen insåg att sjukvården kunde hjälpa till med att försöka råda bot på ensamheten.

Projektet innebar att en lokal samverkansmodell startades, där personal inom sjukvården utbildades till att bli kontaktpersoner för ett hundratal olika frivilliga förbindelselänkar i staden. Dessa kontaktpersoner har kontakt med yrkesverksamma i olika branscher i staden, som genom sitt yrke träffar folk. Exempel på det är frisörer, restaurangfolk och skolpersonal. Genom dessa förbindelselänkar kunde sjukvårdspersonalen hitta sammanhang och aktiviteter för patienter som uppgav att de kände sig ensamma.

Därtill finns också frivilliga volontärer i staden som hjälper till med att koppla ihop individer med varandra, eller fungerar som samtalsstöd och exempelvis fikar med dem. På så sätt kan man säga att sjukvården i Frome började skriva ut recept mot ofrivillig ensamhet. Istället för läkemedel erbjöds patienten någon form av sammanhang eller aktivitet för att bryta den sociala isoleringen.

Fem år efter att projektet ”Compassionate Frome” startades visade det sig att det verkligen har burit frukt. Hälsotalen i Frome har förbättrats avsevärt, och de akuta sjukvårdsbesöken har minskat med 15 procent. Detta att jämföra med övriga Storbritannien där besöken har ökat med 20 procent under samma period. Resultatet innebär givetvis sparade pengar för hälso- och sjukvården i staden – varje satsat pund i ”Compassionate Frome” ger sex pund tillbaka i form av lägre kostnader.

Läkemedelsbranschen har aldrig betraktat det sociala livet som en del av vården. Projekt som ”Compassionate Frome” visar emellertid att det snarare är den kanske viktigaste aspekten att ta hänsyn till för att förbättra hälsan hos befolkningen. Tänk om projektet vore ett piller, då hade man talat om mirakel.

— Julian Abel (hälsoforskare)

I Sverige har det brittiska projektet börjat uppmärksammas i media, och alltfler röster på olika ledarsidor börjar höras för att även den svenska regeringen ska lyfta frågan. Enligt Statistiska Centralbyråns rapport från 2015 är ofrivillig ensamhet i Sverige ett problem som är vanligast bland män. 17 procent av männen och 11 procent av kvinnorna uppges sakna en nära vän, och det blir vanligare med stigande ålder hos båda könen. Dessutom är nära fyra procent av befolkningen socialt isolerade, vilket innebär att de bor ensamma och träffar släktingar, vänner eller bekanta mer sällan än en gång i veckan.

SAMMANFATTNING

Ofrivillig ensamhet är ett stort samhällsproblem som börjat uppmärksammas mer och mer i media, vilket inte minst lett till en statlig satsning i Storbritannien. Detta efter att en brittisk utredning visat att en stor andel av befolkningen upplever sig lida av det, och även i Sverige är det ett problem som blir vanligare ju högre upp i åldersgrupperna man kommer. Det är givetvis viktigt att problemet uppmärksammas, då ensamhet påverkar vår hälsa negativt genom att sätta igång en stressreaktion i kroppen. Som tur är går det att bryta sin sociala isolering genom att ta små steg och på så sätt förändra sin situation. John T. Cacioppos handlingsplan ”EASE” är ett exempel på det.

Patrik Nilsson
Författare: Patrik Nilsson

Patrik är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av självskadebeteende, mindfulness, självkänsla och personlighetspsykologi.

Patrik Nilsson
Författare: Patrik Nilsson

Patrik är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av självskadebeteende, mindfulness, självkänsla och personlighetspsykologi.

FLER ARTIKLAR