Ofrivillig ensamhet

Hur hanterar man ensamhet?

Den amerikanske socialpsykologen John T. Cacioppo har tagit fram en uppmärksammad handlingsplan för att hjälpa individen att bryta social isolering. Modellen kallas ”EASE” och beskriver fyra nödvändiga steg som individen kan ta för att försöka komma ur sin situation.

Modellen utgår från att individen saknar en bekantskapskrets, och lägger särskilt stort fokus på att individen själv bär ansvaret för att kunna utveckla såväl sin personlighet som sin sociala situation. EASE står för:

Hur påverkar ensamhet vår hälsa?

Det är ingen hemlighet att upplevd ensamhet gör att vi mår sämre. Men vad är det som gör att ofrivillig ensamhet påverkar hälsan så negativt?

Forskning visar att när en människa stöts ut från samhället och upplever social isolering, sätter det igång en stressreaktion i kroppen. Troligtvis går det att koppla till mänsklighetens historia när vi levde i flock och var i behov av att tillhöra en grupp. Om vi kom ifrån flocken kunde det vara förenat med livsfara då vi kunde bli ett enkelt byte för rovdjur. Således strävar vi rent biologiskt efter att känna en form av gemenskap.

Faktum är att samma område i hjärnan som aktiveras vid kroppslig smärta även aktiveras när vi upplever social isolering. Fysisk smärta kan därför vara ett av symtomen som upplevs vid ofrivillig ensamhet.

Storbritanniens satsning mot ofrivillig ensamhet

2018 blev Storbritannien det första landet i världen att utse en egen minister med ansvar för att bekämpa ofrivillig ensamhet. Detta efter att en omfattande statlig utredning genomförts där det framkom att nio miljoner britter – vilket motsvarar var sjunde invånare – ofta eller alltid lider av ensamhet. I samband med det beslutade även den brittiska regeringen att satsa 24,5 miljoner pund på att försöka få bukt med det stora samhällsproblemet.

Faktum är att detta problem uppmärksammats tidigare i Storbritannien. 2013 startades ett projekt i den engelska staden Frome, för att fånga upp människor som lider av social isolering. Projektet heter ”Compassionate Frome” (på svenska ”Medmänskliga Frome”) och hjärnan bakom det är läkaren Helen Kingston. Under sin yrkesverksamhet på det lokala hälsocentret upptäckte hon att påfallande många som sökte vård egentligen inte var sjuka, utan i själva verket led av ofrivillig ensamhet. Helen insåg att sjukvården kunde hjälpa till med att försöka råda bot på ensamheten.

Projektet innebar att en lokal samverkansmodell startades, där personal inom sjukvården utbildades till att bli kontaktpersoner för ett hundratal olika frivilliga förbindelselänkar i staden. Dessa kontaktpersoner har kontakt med yrkesverksamma i olika branscher i staden, som genom sitt yrke träffar folk. Exempel på det är frisörer, restaurangfolk och skolpersonal. Genom dessa förbindelselänkar kunde sjukvårdspersonalen hitta sammanhang och aktiviteter för patienter som uppgav att de kände sig ensamma.

Därtill finns också frivilliga volontärer i staden som hjälper till med att koppla ihop individer med varandra, eller fungerar som samtalsstöd och exempelvis fikar med dem. På så sätt kan man säga att sjukvården i Frome började skriva ut recept mot ofrivillig ensamhet. Istället för läkemedel erbjöds patienten någon form av sammanhang eller aktivitet för att bryta den sociala isoleringen.

Fem år efter att projektet ”Compassionate Frome” startades visade det sig att det verkligen har burit frukt. Hälsotalen i Frome har förbättrats avsevärt, och de akuta sjukvårdsbesöken har minskat med 15 procent. Detta att jämföra med övriga Storbritannien där besöken har ökat med 20 procent under samma period. Resultatet innebär givetvis sparade pengar för hälso- och sjukvården i staden – varje satsat pund i ”Compassionate Frome” ger sex pund tillbaka i form av lägre kostnader.

Läkemedelsbranschen har aldrig betraktat det sociala livet som en del av vården. Projekt som ”Compassionate Frome” visar emellertid att det snarare är den kanske viktigaste aspekten att ta hänsyn till för att förbättra hälsan hos befolkningen. Tänk om projektet vore ett piller, då hade man talat om mirakel.

Julian Abel (hälsoforskare)

I Sverige har det brittiska projektet börjat uppmärksammas i media, och alltfler röster på olika ledarsidor börjar höras för att även den svenska regeringen ska lyfta frågan. Enligt Statistiska Centralbyråns rapport från 2015 är ofrivillig ensamhet i Sverige ett problem som är vanligast bland män. 17 procent av männen och 11 procent av kvinnorna uppges sakna en nära vän, och det blir vanligare med stigande ålder hos båda könen. Dessutom är nära fyra procent av befolkningen socialt isolerade, vilket innebär att de bor ensamma och träffar släktingar, vänner eller bekanta mer sällan än en gång i veckan.