Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande är en samling metoder som går ut på att bemöta starka känslor med lugna känslouttryck. Metoderna talas oftast om som ett tillvägagångssätt för att lugna ner våldsamma eller hotfulla situationer, men det innebär även att undvika en konflikt från första början eller stoppa en fullt pågående sådan.


Vad gör man när man har lågaffektivt bemötande?

Att använda sig av lågaffektivt bemötande kan förklaras på flera vis. Man är medståndare och inte motståndare. Metoden används för att bemöta ett utmanande beteende, när någon brusar upp sig, blir frustrerad, stressad, arg, aggressiv eller våldsam. Lågaffektivt bemötande går ut på att en handling eller affekt smittar av sig på andra. Affekt kan också benämnas som sinnesrörelse eller känslostämning.

Sammanfattningsvis kan man säga att om du är arg blir oftast den du är arg på också det. Men om den personen bemöter dig lågaffektivt, det vill säga tar det lugnt och accepterar din ilska utan att själv brusa upp; är chansen stor att du också lugnar ner dig. Det är det lågaffektivt bemötande går ut på. Personen som använder sig av metoden använder sin egna affekt, i detta fallet lugnet, för att smitta av sig det på den personen man möter. När man har ett lågaffektivt bemötande ska man alltså inte påverkas av andras oro eller starka känslor.

Affektsmitta; Överföring av en känsloreaktion eller ett stämningsläge från en eller flera individer till en eller flera andra.

Själva metoden innebär flera medvetna val av personen som använder det. Uppmärksamhet på avståndet till den andra personen, lugnt kroppsspråk och att inte höja rösten. Det finns också vissa handlingar man bör undvika, som att gå emot en person som är upprörd eller kolla personen i ögonen kan uppfattas som hotfullt och istället bör man stå still, gå bakåt och undvika konstant ögonkontakt. Man bör inte heller fysiskt närma sig personen, att till exempel hålla fast en person kommer med stor sannolikhet bara öka frustrationen.

Det är alltså många vardagliga bemötanden som man ska undvika vid lågaffektivt bemötande. Om någon är upprörd och skriker, ska man bekräfta personens känslor genom att visa att man lyssnar och förstår. Det handlar alltså inte bara om när en situation väl uppstått, utan även som en förebyggande metod för att en person med problematik inte ska behöva använda sitt problemskapande beteende.

Det krävs en tillit mellan två personer, och att man hjälper den andra personen att återfå kontrollen över sig själv. Arbetar man till exempel på en arbetsplats med ungdomar med psykosocial problematik kan man med tiden lära sig att uppmärksamma mönster och tecken på att någon kommer att brusa upp sig, och kan då använda sitt lågaffektiva bemötande för att avvärja en situation.

I praktiken finns det flera steg för metoden. Först och främst ska man alltså hantera en situation, och inte börja diskutera ett problem i stunden. När personen har lugnat ner sig, och det gått ett tag, kan man utvärdera situationen och prata om vad som hände, varför personen blev upprörd och vad man kunde gjort annorlunda. Sedan kan man förändra något om det går. Det beror helt och hållet på vilken typ av problematik personen i fråga har eller var man befinner sig. Eftersom lågaffektivt bemötande kan användas inom allt från förskolan till ungdomshem, blir den eventuella förändringen kontextuell. Ibland kan det behövas tydligare regler, en ommöblering av ett rum eller bara att man pratar om det.

För vem finns lågaffektivt bemötande?

Metoden används för att bemöta utmanande beteende, främst från barn och ungdomar; men det kan också användas för personer med demens eller andra psykiska tillstånd. Det finns utbildningar och kurser om man vill lära sig att använda lågaffektivt bemötande och metoderna används i många sammanhang.

Om man har ett arbete som innebär att man möter personer som har svårt att hantera sina känslor eller ofta hamnar i konflikter kan det vara en fördel att använda sig av lågaffektivt bemötande.

Det kan alltså vara till fördel inom många yrken att ha kunskap om dessa metoder. Exempel på sådana yrken kan vara lärare, socionomer och terapeuter. Oftast är även personal som arbetar på barn- och ungdomsboende som till exempel HVB-hem utbildade. Men även privatpersoner kan lära sig mer om metoden och den kan vara effektiv även vid de mest vardagliga situationerna, som att få ett barn att äta upp sin frukost eller lugna ner sin upprörda vän.

Lågaffektivt bemötande gynnar både personen med utmanande beteende och omgivningen. Oftast vill en person inte vara arg, stressad eller aggressiv utan det handlar om att man tappat kontrollen över sig själv. Metoden är som tidigare nämnt väldigt bred, och används på flera ställen. Många förskolor använder sig till exempel av lågaffektivt bemötande eftersom det lugnar barnen samt att det skapar ett samarbete mellan barnet och den vuxna.

För ett barn kan det vara en utmaning att sätta på sig ett par skor vilket i sin tur kan leda till frustration. Om den vuxna besvarar frustrationen med att skälla blir barnet oftast ännu mer frustrerad och kanske även ledsen. Men om den vuxne behåller sitt lugn och bekräftar barnets känslor är sannolikheten större att barnet lugnar sig och istället lär sig ett enklare sätt att ta på sig skorna, som inte hade skett om båda blev arga på varandra. Givetvis kan en situation i verkligheten vara mer komplicerad, men exemplet visar hur det lågaffektiva bemötandet kan se ut.

Lågaffektivt bemötande används inte bara när det handlar om barn, utan även inom äldreomsorgen och demensvården. En person med diagnosen demens kan bli rastlös, aggressiv eller upprörd och ett effektivt sätt att bemöta dessa känslor är just lågaffektivt bemötande. Äldre, precis som barn, speglar sina känslor i hur andra uttrycker sig. Även inom äldreomsorgen krävs det en trygg och lugn miljö som är behaglig både för de äldre och de anställda.

Arbetssättet har sitt ursprung i arbete riktat till personer med autismspektrumdiagnoser men har visat sig ha god effekt även i bemötande av personer som saknar diagnos, bland annat:
  • För äldre personer med bland annat demens
  • I förskolan
  • I grundskolan
  • På behandlingshem där barn och ungdomar med olika problematik bor
  • För personer med psykiska diagnoser såsom autism eller ADHD
  • Men det kan också användas generellt, till exempel förälder gentemot sitt barn

Varför behövs lågaffektivt bemötande?

Lågaffektivt bemötande är en metod som används vid utmanande beteenden och är ett effektivt bemötande som lugnar ner och skapar trygghet. Det finns många personer, med eller utan problematik som behöver denna typ av bemötande för att kunna se hur andra hanterar en stressig, upprörande eller aggressiv situation.

Lågaffektivt bemötande behövs för att inte göra en situation värre än vad den redan är, utan att avvärja den och sedan kunna förebygga att det händer igen. Man kan se det både som en metod och som ett steg i en behandling eller utveckling. Lågaffektivt bemötande är också något som kan visa vilka underliggande behov eller faktorer ett beteende är uttryck för och är effektivt i alla åldrar.

Arbetssättet används med bra resultat på hundratals skolor, i förskolor, på LSS-boenden, på HVB-hem, i psykiatriska verksamheter och på äldreboenden över hela landet, och sprids för tillfället över världen.’

SAMMANFATTNING

Ett lågaffektivt bemötande innebär att vara medståndare och inte motståndare. Det innebär att man är medveten om sina handlingar och uttryck när en viss situation uppstår, som gör att man inte förvärrar något utan tvärtom, avvärjer. Personen som använder sig av metoden använder sin egna affekt, det vill säga behåller ett lugn, för att smitta av sig på den personen man möter. När man har ett lågaffektivt bemötande ska man alltså inte påverkas av andras oro eller starka känslor. Bemötandet innebär flera medvetna val, och många personer inom vård, skola och omsorg är utbildade i metoden, men den är även användbar för privatpersoner.

Emma Hedlund
Författare: Emma Hedlund

Emma har kompetens inom psykologi och särskilt intresserad av barn och ungas mående samt missbruksproblematik.

Emma Hedlund
Författare: Emma Hedlund

Emma har kompetens inom psykologi och särskilt intresserad av barn och ungas mående samt missbruksproblematik.

FLER ARTIKLAR