Hjälpa till vid traumatisk kris

Hjälpa till vid traumatisk kris

En traumatiserande händelse kan utlösa en rad olika reaktioner och kännas omöjlig att hantera. Som utomstående finns det flera saker du kan göra för att stötta en person som befinner sig i krisläge.


Vad är en traumatisk kris?

När något svårt och överväldigande inträffar kan vi drabbas av en traumatisk kris, något som övergår vår kontroll och vår förmåga att hantera situationen. Vi kan länge efteråt vara påverkade av händelsen, som då kan benämnas som ett trauma. Det kan handla om olyckor, övergrepp, förlust av anhörig, tortyr, krig och naturkatastrofer. Även påfrestande situationer under lång tid kan bli till trauman, som att leva i ett destruktivt förhållande med fysisk eller psykisk misshandel. Det behöver alltså inte vara en enskild händelse som ger upphov till trauman, men vid traumatiska kriser brukar det vara tämligen lätt att koppla samman orsak och verkan.

Vid en traumatisk kris, oavsett karaktär, upplever den drabbade ofta en känsla av total kontrollförlust och att situationen är för svår att hantera. Ibland kan det för en utomstående vara en trivial sak som orsakar ett trauma, och speciellt för små barn kan det vara mindre uppenbara situationer som ter sig oerhört skrämmande. Med det sagt blir inte alla situationer som man upplever en övermäktiga automatiskt traumatiserande. Vad som avgör det är personliga faktorer, bidragande omständigheter och psykologisk förmåga att hantera och tänka kring situationen.

Vanliga reaktioner vid trauma

Det finns ingen regelbok för hur man reagerar vid trauma, men det finns många olika exempel på reaktioner som kan uppkomma. Ibland uppkommer de direkt, ibland dröjer de länge.

  • Chock och apati Att känna sig bortkopplad, bli passiv och ha svårt att ta in sin omgivning. Personen kanske inte svarar på tilltal, eller verkar inte ha förstått vad som hänt. Hen kan även ha svårt att orientera sig, komma ihåg sitt eget namn eller var man befinner sig. Personen kan ha mycket svårt att fatta enkla beslut eller att på basala sätt ta hand om sig själv eller sitt barn. Det kan även hända att personen “fryser till” och blir helt apatisk och orörlig.
  • Desperation och utåtagerande beteende Att bli aggressiv, skrika, gråta och desperat försöka agera även om det ter sig irrationellt. Ilska och desperation kan även riktas åt vad som tycks helt fel håll, kanske mot dig som försöker hjälpa. Anklagelser och att försöka hitta en ansvarig för det inträffade är också vanligt.
  • Kroppsliga reaktioner Skakningar, smärtor, stark trötthet, yrsel, huvudvärk, aptitförlust. Personen kan börja frysa men också svettas kraftigt. Vid chock och akut stress kan personen även svimma, kräkas eller förlora kontroll över tarmar och urinblåsa.
  • Skuldkänslor Att känna sig skyldig, skamfylld och tyngd av skuldkänslor. Kanske känner personen sig ansvarig för det inträffade, eller skäms över att ha klarat sig igenom det. Detta kan speciellt inträffa om det finns andra drabbade.
  • Rädsla och spändhet Den drabbade kan bli väldigt rädd och känslig för höga ljud, ljus och andra människor. Den egna beredskapen är höjd och hen kan “bli ryckig”, dra sig undan, eller försöka stänga ute världen genom att hålla för ögon och öron.

    De reaktioner som kan utlösas av en traumatisk kris kan komma direkt, och vara i en kort stund, eller under lång tid. De kan även växla mellan olika typer av reaktioner. Ibland kommer även reaktioner efter vad som synes vara lång tid efteråt. Detta kan bero på att en person som fortsatt känner sig hotad snarare har sitt överlevnadssystem igång än att på allvar ta in och reagera på händelsen fullt ut. När överlevnadsinstinkterna väl släpper tillåts en annan reaktion ta plats. 

Psykologisk första hjälpen

Hur kan man hjälpa människor i en krissituation? Som anhörig kan man själv känna sig otillräcklig när någon genomgår en kris, men det viktigaste man kan göra är oftast att bara finnas där för personen. Tänk på att i alla lägen agera med respekt för individen och dennes behov. Sätt denna i första rummet så långt det går.

  • TrygghetDet första du kan göra för att hjälpa till är genom att vara en trygg punkt. Se därför till att du själv kan hålla dig lugn och se klart på situationen. Är du för personen främmande, se till att du presenterar dig och erbjud din hjälp. Finns det omedelbara hot kvar i närheten ska ni givetvis förflytta er därifrån och sätta er i säkerhet. Väl på en skyddad plats, tala lugnt, erbjud en hand att hålla i eller en omfamning om det är vad personen behöver. Är det istället avstånd, vatten och tystnad som behövs; erbjud det. Tala med lugn röst och var inte rädd för att låta det bli tyst länge. Andra sätt att utstråla trygghet är med lugna kroppsrörelser, ögonkontakt och, om personen är ett barn, att ta sig ned till barnets ögonnivå.
  • LyssnaLåt personen få prata av sig, om det är vad hen behöver. Det kan hjälpa för den drabbade att få lufta sina tankar högt, även om de är förvirrade eller motstridiga. Ifrågasätt inte, utan lyssna och bekräfta det du hör utan att döma. Ifrågasätt inte. Svara på frågor när du kan, men låt den drabbade stå i fokus och ta platsen som behövs. Och vill hen inte prata - pressa inte fram det. Att lyssna innebär också att lyssna av kroppslig kommunikation, som kan uttrycka behov av närhet, tröst eller en paus.
  • Svara på frågor när du kan, men låt den drabbade stå i fokus och ta platsen som behövs. Och vill hen inte prata - pressa inte fram det.

  • InformeraEn person i chock kan ha svårt att ta till sig information, så den du förmedlar bör sträva efter att vara enkel och direkt. Berätta inte onödiga detaljer personen inte frågat om, utan istället om det som kan hjälpa till att stabilisera upp situationen och göra den mer begriplig. Försök att svara på frågor, men var tydlig och ärlig med det du inte vet. Ge inte stöd till obekräftade rykten och spä inte heller på en orolig människas fantasier om vad som hänt eller kommer hända.
  • Vidare stöttning och vård Stanna med personen så länge det behövs. En person i chock eller akut kris ska inte lämnas ensam. När situationen lugnat ned sig något bör du undersöka vad för behov som kan behöva fyllas framåt. Behöver den drabbade hjälp med matlagningen? Prata med en specifik person? Någon som kikar förbi under dagen? Att under en tid efter en svår händelse vara starkt påverkad av denna är helt normalt, och den drabbade kan behöva tid till att sörja, bearbeta och så småningom anpassa sig till en ny verklighet.

    Berätta och påminn om att du finns tillgänglig om personen vill prata eller ha praktisk hjälp. Uppmuntra till positiv aktivering och undvik att bidra till destruktiva coping-strategier som självmedicinering med alkohol. Ta hjälp av andra i din närhet och se till att du inte blir ensam med ansvaret, som kan vara tungt att bära. Känner du att situationen är dig övermäktig; ta en paus. Du är inte ansvarig för att läka en annan människa, bara att finnas till efter bästa förmåga.  

Känner du att situationen är dig övermäktig; ta en paus. Du är inte ansvarig för att läka en annan människa, bara att finnas till efter bästa förmåga.

Ibland behövs även kontakt med vården. Skulle inte symtomen förändras alls under den första månaden kan det vara en bra idé att ta professionell hjälp. På samma sätt krävs extra vård om den drabbade efter ett halvår fortsatt upplever vardagen mycket svår, har flashbacks eller ångest.

Personen kan då ha drabbats av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, vilket kan behandlas med olika terapiformer och ibland läkemedel. Även utan en diagnos kan svårigheter kvarstå, som skuldkänslor eller undvikande av vissa situationer. Upplever man begränsningar i sin vardag som inte går över bör man söka professionell hjälp på sin vårdcentral eller på en psykologmottagning. Det finns även anhörigstöd att få.  

SAMMANFATTNING

I mycket svåra händelser kan vi uppleva en stark känsla av kontrollförlust och vanmakt som är svår att hantera. Detta är helt normalt och mänskligt och vanliga reaktioner vid traumatiska kriser kan vara apati, desperation, skakningar och känslor av skuld och skam. För att hjälpa till är det bästa du kan göra att försöka läsa av personens behov och finnas tillgänglig för att tillgodose dem, utan att pressa. Lyssna, finns där och var en trygg punkt för den drabbade att vända sig till. Se även till att följa upp även efter händelsen, som kan sätta djupa och bestående spår hos den drabbade.

Hanna Hasselqvist
Författare: Hanna Hasselqvist

Hanna har allmänna kunskaper inom psykologi och särskilt intresserad av det neuropsykologiska samspelet mellan tanke och känsla. Hon har ett fördjupat intresse för hur detta kan samverka med, och ge sig till uttryck som olika psykologiska besvär.

Hanna Hasselqvist
Författare: Hanna Hasselqvist

Hanna har allmänna kunskaper inom psykologi och särskilt intresserad av det neuropsykologiska samspelet mellan tanke och känsla. Hon har ett fördjupat intresse för hur detta kan samverka med, och ge sig till uttryck som olika psykologiska besvär.

FLER ARTIKLAR