Att vara anhörig till den som tagit sitt liv

Att vara anhörig till den som tagit sitt liv

När någon tar sitt liv påverkas många människor. Att vara anhörig till den som tagit sitt liv är ett av de svåraste trauman man kan gå igenom. Sorgen vid ett självmord är både komplicerad och traumatisk och kan komma att påverka en under flera år både psykiskt och fysiskt. Tragedin kan innebära en berg- och dalbana av olika känslor och sorgen kan ta sig helt olika uttryck för olika personer.


Vanliga reaktioner hos en anhörig 

Det är inte ovanligt att bli chockad vid ett dödsbesked och en chock kan ta sig i uttryck både psykiskt och fysiskt. Alla reagerar olika på chock och sorg - det finns inga rätt eller fel. Man kan skrika, gråta, känna sig panikslagen eller lamslagen. Man kan behöva en stor kram men man också vilja vara helt ensam.  

Det är inte ovanligt att bli chockad vid ett dödsbesked och en chock kan ta sig i uttryck både psykiskt och fysiskt. Alla reagerar olika på chock och sorg - det finns inga rätt eller fel. Man kan skrika, gråta, känna sig panikslagen eller lamslagen. Man kan behöva en stor kram men man också vilja vara helt ensam.  

En tidig reaktion kan vara tankar som kretsar kring om huruvida informationen stämmer eller inte. Det är också vanligt att man känner sig maktlös, att det är otroligt frustrerande att inte kunna göra något åt det som har hänt. Man kan lägga skulden på sig själv och börja fundera på vad man kunde gjort annorlunda - kanske hade det inte hänt om jag bara gjort så, eller sagt det där. ‘’Tänk om’’, är en tanke som kan komma tillbaka många gånger hos en person som sörjer någon som tagit sitt liv.  

Att vara anhörig till den som tagit sitt liv kan kännas som att hjärtat blir krossat. Det känns som att en del av en själv har blivit borttagen. Man kan känna sig halv och man kan känna sig tom. Man kan börja fundera på sitt eget liv och om man själv vill leva, men då är det viktigt att berätta det för någon annan. 

Sorg kan visa sig i många former och det är normalt att uppleva olika känslor. Det är okej att vara glad en dag och sedan ledsen nästa. Det är okej att sakna och gråta, men det är också okej att skratta. En del människor stänger in sig och vill vara ensamma, och en del vill bara prata och umgås hela tiden. Det är inte heller konstigt att känna ilska eller irritation. Inga känslor eller reaktioner är rätt eller fel.  

Är du vän till en person som förlorat en anhörig - hör av dig regelbundet och hjälp till med vardagen. Handla, laga mat och städa. Lyssna och berätta att du finns där. Ta aktiv kontakt och tänk på att sorgen aldrig går över även om man kan lära sig att leva med den.  

Hur man går vidare? 

Det är självklart svårt att gå vidare när någon anhörig har tagit sitt liv. Men att gå vidare innebär inte att du glömmer personen eller vad som har hänt, utan att du kan leva ditt egna liv till fullo även om du saknar det du har förlorat. Att gå vidare innebär att man kan tänka tillbaka på personen och alla minnen som hör till, men samtidigt ta vara på det livet man själv lever. Att gå vidare sker inte över en natt och det innebär inte att man slutar sörja för evigt. Det handlar mer om att det kan kännas lättare, att man börjar finna mer och mer glädje i livet och att man mår bättre och bättre. 

“Sorgen går aldrig över även om man lär sig att leva med den.”

Det är viktigt att erkänna för sig själv att man mår dåligt. Det är viktigt att uttrycka sina känslor och att våga ta hjälp. Även om det känns som att du är ensam så är du inte det. Det finns många människor som har gått vidare efter liknande händelser och det kan vara skönt att komma ihåg det ibland - även om det känns väldigt långt ifrån just nu så kommer det att bli bättre. Det är inte fel att ta hjälp. Att våga prata om det man går igenom och det man känner kan vara en lättnad. Uttrycka sina känslor och vara öppen med att man inte mår bra är viktigt för att kunna komma vidare. Våga tänka på dig själv och vad du behöver.  

Att ha ett bra nätverk runt sig som stöd kan vara till stor hjälp. Det är inte konstigt att man behöver arbeta mindre, sova mer och inte orkar med allt som vardagen innebär men en social miljö och ett bibehållande av en hälsosam livsstil kan underlätta när man försöker gå vidare. Det tar tid att sörja och det tar tid att gå vidare.

Att någon inte längre är fysiskt närvarande är ett slag mot vår verklighetsuppfattning och man måste ta sin tid för att acceptera det. Men att hålla sig upptagen och umgås med familj och vänner kan vara skönt. 

Stöd att få 

För många personer räcker det med att få stöd från familj och vänner, men det är ingen självklarhet. Sorgen vid ett självmord kan behöva behandlas professionellt med terapi eller med annan typ av stöd. Om du mår mycket dåligt eller har tankar om att ta ditt liv - kontakta genast en psykiatrisk akutmottagning eller 112. Om sorgen gör att din vardag inte fungerar eller om du tror att du har fått en depression eller PTSD kan du kontakta din vårdcentral eller någon av de stödlinjer som finns på nätet. Om du vill möta andra människor som går igenom samma sak som du kan vända dig till en sorgegrupp eller stödförening - som kan variera i förhållande till var du bor.  

“Sorgen vid ett självmord kan behöva behandlas professionellt med terapi eller med annan typ av stöd.”  

SAMMANFATTNING

Att vara anhörig till den som tagit sitt liv är ett av de svåraste trauman man kan gå igenom. Sorg kan visa sig i många former och det är normalt att uppleva olika känslor. Det är självklart svårt att gå vidare när någon anhörig har tagit sitt liv. Men att gå vidare innebär inte att du glömmer personen eller vad som har hänt, utan att du kan leva ditt egna liv till fullo även om du saknar det du har förlorat. Att gå vidare innebär att man kan tänka tillbaka på personen och alla minnen som hör till, men samtidigt ta vara på det livet man själv lever.

Emma Hedlund
Författare: Emma Hedlund

Emma har kompetens inom psykologi och särskilt intresserad av barn och ungas mående samt missbruksproblematik.

Emma Hedlund
Författare: Emma Hedlund

Emma har kompetens inom psykologi och särskilt intresserad av barn och ungas mående samt missbruksproblematik.

FLER ARTIKLAR