Demens

Demens

Det finns flera olika sorters demenssjukdomar och de kan ha olika symtom och förlopp. Gemensamt är att demenssjukdom främst drabbar människor i den senare delen av livet och innebär att man på olika sätt får svårt att minnas och tolka sin omgivning.


Vad är demens?

Demens innebär problem dels med minnet och dels med att tolka sinnesintryck. De sjukdomar som orsakar demens ger en försämrad funktion i stora delar av hjärnan. Typiskt för demenssjukdom är att den drabbar hjärnans kognitiva funktioner (faktaruta). De kognitiva funktionerna är knutna till vårt tänkande och hjälper oss att hantera och bearbeta information. Minne, språk och uppmärksamhet är exempel på kognitiva funktioner som påverkas vid demens. För den som drabbas av sjukdomen blir det svårare att göra saker som man tidigare inte haft några svårigheter med. Ibland sker även förändringar i personligheten och i hur man reagerar känslomässigt. Beteendeförändringar är också en del av sjukdomsbilden. Det uppskattas att mellan 20 000 - 25 000 personer i insjuknar i demens varje år.

Demenssjukdom delas upp i tre huvudgrupper:

  • Degenerativ hjärnsjukdom
  • Vaskulär demens
  • Övriga organiska hjärnsjukdomar

Till degenerativ hjärnsjukdom hör Alzheimers sjukdom som är den vanligaste formen av demens. Av alla som insjuknar utgörs 60-70 procent av Alzheimers. Sjukdomen gör att nervceller förtvinar i hjärnan, främst i de områden som är involverade i minnet. Symtomen kommer ofta smygande och tilltar efter hand.

Vaskulär demens orsakas av proppar eller blödningar i hjärnan, vilket leder till syrebrist och hjärncellsdöd. Denna typ av demens uppstår plötsligt och har ett trappstegsliknande förlopp. Symtomen kan variera beroende på var i hjärnan proppen eller blödningen sker.

Övriga sjukdomsorsakade former är demens relaterad till hjärnsjukdomar som Creutzfeldt-Jakobs, Parkinsons och Huntingtons sjukdom.

Demenssjukdom delas även upp i stadier.

Mild demenssjukdom är det tidiga skede då personen klarar av det mesta i sin vardag på egen hand.

Måttlig demenssjukdom gör att personen behöver vård- och omsorgsinsatser i form av tillsyn, hjälp och stöd för att klara av vardagliga sysslor.

Svår demenssjukdom betecknar det stadie då personen behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta.

De sjukdomar som orsakar demens ger en försämrad funktion i stora delar av hjärnan. Det blir svårare att göra saker som man tidigare inte haft några svårigheter med.

Symtom vid demenssjukdom

Det är vanligt att den som har en demenssjukdom börjar bete sig annorlunda än tidigare. Utöver att minnet sviktar kan man få svårt att hitta ord och uttrycka sig så som man brukar. Nedsatt orienteringsförmåga gör att det blir svårt att hitta. Man kan få problem med att hitta även i områden man känner till väl. Att tänka ut, planera och genomföra en handling kan plötsligt bli svårt. Enkla aktiviteter, som till exempel att handla i affären, kan då upplevas som komplicerade eller till och med omöjliga att utföra.

Beroende på typ av demenssjukdom förekommer olika symtom.

Tidiga symtom vid Alzheimers är svårigheter med att minnas exempelvis namn och händelser i närtid. Koncentrationssvårigheter och en förändrad tidsuppfattning är andra typiska symtom. Det kan också bli svårt att hitta det ord man söker och man kan känna sig orolig och nedstämd. Det är vanligt att den som drabbas av Alzheimers märker av sina tidiga symtom och därför drar sig undan från sociala sammanhang. Man kan till följd av detta känna sig mer ensam. Känslan av ensamhet kan förstärkas av att man på grund av den sviktande tidsuppfattningen har svårt att avgöra hur länge ens närstående varit borta. Därför är det vanligt att uppleva ensamhet trots att man bara varit själv en kort stund.

Vaskulär demens är den näst vanligaste formen av demenssjukdom (cirka 20 procent av fallen). Symtomen varierar beroende på vilka delar av hjärnan som skadas; skador i tinningloberna påverkar minnet medan skador i hjässloberna påverkar analysförmågan. Personlighetsförändringar kan uppstå i samband med skador i pannloberna.

Under hela sjukdomsförloppet kan psykiska och beteendemässiga symtom visa sig. Denna typ av symtom kan bero på att personen med demens inte kan bearbeta information på samma sätt som tidigare, och inte heller förmedla sig på ett sätt som är begripligt för omgivningen. Det kan exempelvis leda till hallucinationer, vanföreställningar och aggressivitet.

Behandling av demens

Det går inte att bota en demenssjukdom. Behandling syftar till att lindra symtom, underlätta vardagen och bidra till att livskvaliteten blir så god som möjligt. Läkemedel kan ha positiv påverkan på några av de symtom som uppstår till följd av sjukdomen, men de kan inte hindra eller bromsa själva sjukdomsförloppet. Den bästa effekten har medicinerna om de sätts in relativt tidigt. Psykiska symtom som en del demenssjuka får, såsom sömnsvårigheter, nedstämdhet, ångest och oro kan också behandlas med läkemedel.

Många demensdrabbade utvecklar tillsammans med sina närstående ett sätt att leva som fungerar med de nya förutsättningarna. Tydliga rutiner kan underlätta vardagen för den vars minne börjar svikta. Det är inte ovanligt att personer som drabbas av demens märker av sina symtom och på grund av det drar sig undan sociala sammanhang.

En bidragande anledning till isolering kan även vara känslor av utanförskap och mindervärde kopplade till det nya tillståndet. För de allra flesta är för mycket ensamhet något negativt och det gäller även för demensdrabbade. I ensamhet kan symtomen dessutom förvärras. Därför anses det viktigt att motverka en utveckling som går åt social isolering.

Demens brukar kallas för de anhörigas sjukdom.

Risken att drabbas av demens

Tidigare trodde man att demens var en mer eller mindre oundviklig del av att bli gammal. Idag vet vi dock att demens inte hör ett naturligt åldrande till. Man vet också att ärftligheten har stor betydelse. Risken att drabbas av Alzheimers är två-tre gånger större om man har en eller flera familjemedlemmar med sjukdomen. Totalt känner man idag till 21 gener som ökar risken för demens. Personer som är bärare av en av dessa gener, ApoE4-allelen, löper 1,5 - 4 gånger högre risk att insjukna. Det bör betonas att genen endast innebär en förhöjd risk; många med ApoE4-allelen drabbas aldrig av demens.

Demens är åldersrelaterat och mer vanligt förekommande i hög ålder. I åldern 65-69 har en av hundra någon form av lindrig kognitiv svikt, vid 90-95 har den siffran ökat till 30-50 procent. Att fler kvinnor än män drabbas av demens kan bero på att kvinnor i genomsnitt lever längre.

Andra sjukdomar och tillstånd kan också påverka riskerna. Förhöjt blodtryck i medelåldern har kopplats ihop med en ökad risk för demenssjukdom. Diabetes har pekats ut som en riskfaktor för vaskulär demens. En aktiv livsstil med sociala kontakter och mental stimulering har visat sig minska risken för demens. Det är fler låg- än högutbildade som drabbas, även när man tar hänsyn till ärftlighet och andra sjukdomar. Att hälsosam livsstil är vanligare vid hög utbildningsnivå kan vara en bidragande orsak till sambandet.

SAMMANFATTNING

Demenssjukdomar ger försämrad funktion i stora delar av hjärnan med bland annat nedsatt minne, orienteringsförmåga och beteendeförändringar som följd. Det finns olika typer av demens och såväl symtom som sjukdomsförlopp kan variera mellan dem. Den vanligast förekommande demenssjukdomen är Alzheimers, för vilken ärftligheten är stor.

Det finns ännu inget botemedel mot demenssjukdom. Läkemedel kan ha en positiv inverkan på några av symtomen men inte bromsa upp själva sjukdomsförloppet. Behandling av demens syftar till att lindra symtom och underlätta i vardagen

Livia Ericsson
Författare: Livia Ericsson

Livia är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av utvecklings- och personlighetspsykologi.

Livia Ericsson
Författare: Livia Ericsson

Livia är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av utvecklings- och personlighetspsykologi.

FLER ARTIKLAR