Barnets första år

Barnets utveckling

Vid födseln är barnet på alla sätt beroende av andra människor för att överleva. Utvecklingen går i en nästan ofattbar takt det första året mot allt större självständighet. Barn utvecklas genom att utforska sin omvärld. För att göra det behöver de vuxna i sin närhet som kan uppmuntra när det går bra och ge trygghet och tröst när något går fel eller blir skrämmande (vilket kan vara ganska ofta för ett litet barn).

Kontakt och närhet är viktigt för att barn ska må bra. Känner de sig säkra på att någon ser dem och vill dem väl får barn en god start i livet.

Alla barn utvecklas i sin egen takt, eftersom varje barn är unikt. Barnet utvecklas utifrån just sina förutsättningar och förmågor. Det tar tid att lära sig och hur lång tid det tar kan variera mycket mellan olika barn. Också mellan syskon kan variationen vara stor. Vissa lär sig att krypa innan de går, andra hoppar över krypandet. Även om barn som är i samma ålder nått olika långt i sin utveckling, brukar det så småningom jämna ut sig.

Barnets utveckling sker i språng under det första året. De kan vara mer eller mindre märkbara och tidpunkterna varierar för olika barn. Inför ett nytt språng, eller utvecklingsperiod, kan barnet ibland bli oroligt, sova och äta sämre, kanske behöva mer närhet och uppmärksamhet än vanligt. Dessa perioder kan upplevas som påfrestande, men om man känner till dem kan det vara lättare att möta barnets behov. Det barnet behöver mest under utvecklingsperioderna är närhet. Varje utvecklingsperiod avslutas med en lugn fas då barnet är mer självständigt och gladare än tidigare; det har lärt sig något nytt!

Alla barn utvecklas i sin egen takt, eftersom varje barn är unikt. Barnet utvecklas utifrån just sina förutsättningar och förmågor. Det tar tid att lära sig och hur lång tid det tar kan variera mycket mellan olika barn. Också mellan syskon kan variationen vara stor.

0-4 månader

De flesta barn kan använda alla fem sinnen redan vid födseln. Vissa sinnen är mer utvecklade än andra som tar längre tid på sig att mogna. De flesta nyfödda barn uppfattar ljud och redan efter den första månaden är hörseln fullt utvecklad. Spädbarn reagerar ofta på skarpa, plötsliga ljud, medan rytmiska och harmoniska toner lugnar. Barnet lär sig snabbt att känna igen sin förälders lukt. Känslighet för beröring utvecklas också tidigt. Barnet har ett stort behov av kontakt genom fysisk närhet. Att känna någon hud mot hud skänker lugn och trygghet.

Det begränsade ljuset i livmodern gör att det inte finns så mycket att se där och synen är också det minst utvecklade sinnet vid födseln. Nyfödda är närsynta och ögonen har ännu ingen god skärpa, vilket gör att barnet ser ganska suddigt. Bäst skärpa får barnet på 20 cm avstånd - samma avstånd som det naturligt blir mellan barnets ansikte och ens eget när man håller det i sin famn. Eftersom barnet ser dåligt och har svårt att fokusera blicken föredrar det saker som rör på sig och mönster med skarpa kontraster. Nyfödda kan se förändringar i ljus och mörker, rörelser i synfältet och kan följa ansikten och objekt med blicken.

Barnet kommunicerar ofta genom att skrika. Olika skrik kan vara uttryck för olika känslor och behov. Det kan vara svårt att förstå vad barnet vill när det skriker, men ofta lär sig den som tar hand om barnet efter hand vad ett visst sorts skrik i en viss situation betyder.

4-8 månader

Vid fyra månaders ålder sker en intensiv fysisk utveckling. En del barn vänder sig om och gör kryprörelser. Man börjar förstå att saker kan finnas utan att synas och vill gärna känna med händerna, bita, lukta och smaka. Barnet kan medvetet gripa efter saker och gör allt fler ljud själv.

Barnet är vaket under längre perioder och ägnar mer tid åt att upptäcka sin omgivning. Hen skaffar sig minnen och erfarenheter som kan användas för att lösa problem. Om man gömmer en leksak, till exempel under en filt eller en bit tyg, kan barnet komma ihåg det och visa var den finns; hen lär sig att det som inte syns just nu kan dyka upp igen. Tittut blir för många en uppskattad lek. I den här åldern kan barn tydligare visa vilka de vill vara nära - och oftast är det föräldrarna. Det kan kännas läskigt om föräldrarna inte syns till, helst vill man vara i samma rum. Vissa barn blir lite blygare, kan få mardrömmar och det är vanligt visa oro inför främmande situationer. Rutiner, som gör att barnet lättare vet vad som ska hända när, och att barnet får närma sig nya saker i sin egen takt ökar tryggheten. Efter hand klingar rädslan för det främmande av och då kommer nyfikenheten och upptäckarlusten tillbaka.

Barnet börjar kunna sitta själva eller sitta med stöd. Vid sex månader kan vissa resa sig med hjälp av möbler, men för många kan det dröja till 16 månader innan det händer. Att resa på sig är en svår utmaning som kräver att man lär sig hitta balansen och får kontroll över både armar och ben.

8-12 månader

Rörelseförmågan förbättras och barnet förflyttar sig allt mer själv genom att hasa, åla, krypa eller kanske genom att ta sina första steg, om hen har någon att hålla sig i. Finmotoriken blir också bättre, till exempel kan barnet använda tumme och pekfinger för att plocka upp små föremål. Så här långt utvecklad motorik utgör en milstolpe i barnets självständighet eftersom hen nu själv kan ta sig till och nå saker. För de vuxna kan det vara en bra idé att säkra hemmet för ivriga barnhänder.

Genom att öva och repetera utvecklas vi och befäster nya kunskaper. Detta gäller inte minst för barn som under den här perioden upprepar, imiterar och övar intensivt. Uthålligheten har blivit längre och det är ofta roligt att göra samma sak många gånger. Barnet kan ha favoritljud som upprepas mycket, hen kan svara igenkännande på sånger som sjungs ofta eller vilja att man läser samma saga flera gånger. Det är roligt att bygga ett torn med klossar som kan raseras och sedan byggas upp igen.

Ordförståelsen blir gradvis allt bättre. Vanligtvis förstår barn fler ord än de kan uttala. Det är också vanligt att de egna ord och uttryck för saker, och det är inte alltid lätt för omgivningen att förstå vad barnet menar. Men genom att bekräfta och upprepa vad saker och ting heter kan man som vuxen stimulera språkutvecklingen. Det är viktigt att barnet uppmuntras så att hen inte tappar sin lust att pröva nya ljud. När det första ordet kommer är mycket individuellt. Förmågan att tala varierar också beroende på om barnet känner personen hen pratar med, om hen är trött eller pigg, glad eller ledsen. Barnet använder sig nu även av gester för att förstärka sin kommunikation, exempelvis genom att skaka på huvudet eller vinka hejdå.

Från att ha varit helt och hållet beroende av andra har barnet efter ett år blivit en mycket mer självständig individ med en egen vilja.

Efter det första levnadsåret brukar det flesta barn:

• Säga “nej” och förstå vad det betyder.
• Vilja visa att jag ”kan själv” och protesterar när vuxna försöker hjälpa till.
• Vara medvetna om sina egna handlingar; om jag äter upp mackan försvinner den.
• Följa enkla uppmaningar.
• Tycka om turtagningslekar; först matar jag dig, sen matar du mig.
• Märka att det går att påverka sin omvärld; ropar jag på hjälp förväntar jag mig att någon kommer.
  
  

SAMMANFATTNING

Likt alla människor är små barn unika individer, vilket gör att var och en utvecklas i sin egen takt. Fastän det finns många likheter i utvecklingen under det första året, och ett utvecklingssteg ofta måste föregå ett annat (man måste till exempel lära sig att balansera huvudet innan man kan lära sig att sitta eller stå), finns det därför en hel del variationer i utvecklingen. Det viktigaste för barnet är att känna närhet till de eller den som tar hand om henom. Någon som ger tröst, uppmuntran och hjälp när man behöver det och kan sätta ord på det barnet känner. Finns det för barnet en sådan trygg bas att utgå ifrån blir det lättare att utforska världen och utvecklas.