Alla barn reagerar på skilsmässor olika, vissa kan uppleva det som en lättnad medan andra blir klängiga, arga eller tysta. Det kan vara en riskfaktor för barnets utveckling men det beror på hur förändringen hanteras. Att hålla ihop enbart för barnets skull är aldrig en bra idé. Hur man ska berätta för barnet om skilsmässan beror på barnets mognadsgrad men viktigt är att behålla rutiner och förklara att uppbrottet inte har något att göra med barnet.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Om beslutet är taget är det bäst att inte vänta för länge med att berätta. Ofta känner redan barnet på sig att något är fel därför är det bättre att få ett tydligt svar än att gå runt och undra.
Det är bäst att framföra beslutet tillsammans så att barnet förstår att båda föräldrarna fortfarande kommer finnas där. Försök att upprätthålla rutiner för att skänka en form av stabilitet mitt i all ovisshet. Något av det viktigaste är att säkerhetsställa att barnet förstår att skilsmässan inte beror på grund av hen. Att det är ett beslut taget mellan två vuxna individer som inte kommer påverka deras kärlek för barnet. Lyssna till hur barnet känner, trösta dem inte genom att förminska deras känslor.
Man måste ta hänsyn till barnets mognadsgrad när man pratar om separationen, fundera över hur det ser kan se ut från hens perspektiv. Ett litet barn ser skilsmässan i konkreta och själviska termer. De har svårt att förstå sig på känslor och vad som är orsak och verkan. Detta gör att de kan forma felaktiga slutsatser om anledningarna bakom skilsmässan. Därför är det bäst att prata om det på deras nivå, i konkreta och enkla termer som att beskriva vad som kommer ske härnäst.
Om barnet däremot är sex år och äldre så har de större förståelse för känslor men de har ändå en tendens att se saker svart eller vitt och kan börja leta efter någon att skuldbelägga. Därför måste föräldrarna lägga sina eventuellt negativa känslor för varandra åt sidan så att barnet inte blir färgad av dem eller hamnar i en lojalitetskonflikt.
Vanliga reaktioner hos små barn brukar vara rädsla, ilska eller emotionell instabilitet. Ibland kan detta uttryckas via att barnet går tillbaka i utvecklingen och blir extra klängigt och gnälligt, mer lättirriterad. Andra besvär är att de kan börja vakna flera gånger om natten eller vägra äta. Alla barn har olika sätt att hantera situationen och sina emotioner, vissa visar mer känslor, andra mindre.
Små barn kan ha svårt att förstå varför de måste förflytta sig mellan två hem, de kan också börja oroa sig för att föräldrarna kan sluta älska dem liksom de slutade älska varandra.
Barn som börjat skolan kan få för sig att skilsmässan är deras fel, på grund av att de varit olydiga. Tonåringar brukar ha närmre till ilskan och kan istället skuldbelägga någon av föräldrarna för förlusten av familjen.
Om man ska lita på statistiken är skilsmässa och osämja mellan föräldrarna en riskfaktor för att barnet ska utveckla utagerande beteende. Exempelvis finns det en större andel BUP patienter som är skilsmässobarn än patienter vars föräldrar är tillsammans.
Men om barnet utvecklar problematik kan till exempel bero på om skilsmässan kom oväntat, om barnet inte märkt av spänningarna i familjen. Om det däremot varit konfliktfyllt så minskar barnets nedstämdhet och utagerande beteende efter skilsmässan.
När en familj luckras upp finns det många olika val man måste besluta om, ska barnet bo hos både föräldrarna? Varannan vecka? Ofta överlåter föräldrar dessa beslut till barnet men att välja bort den ena föräldern kan för barnet vara otänkbart eller resultera i mycket skuldkänslor. Därför är det bäst att lyssna på barnet och försöka förstå barnets värld och tankar kring respektive förälder. Därefter ta beslutet själv så att ansvaret ligger på den vuxne.
Samarbetsförmågan är den viktigaste förmågan föräldrarna kan ha när de försöker styra upp vardagen för barnet. Om barnet ska bo varannan vecka exempelvis måste båda involveras och komma överens kring beslut om barnet. Om den ena är ”boendeföräldern” och den andra är ”umgängesföräldern” kan ramarna vara lite tydligare men kanske också svårare för barnet.
Om man träffar en ny partner är det viktigt att ge barnet tid för att lära känna hen. Många barn går i hemlighet och hoppas på att deras föräldrar en vacker dag kommer bli tillsammans igen. Därför är det viktigt att respektera om barnet har svårt att acceptera den nya relationen, man kan inte kräva barnets gillande men däremot försöka få hen att respektera ens val. Tonåringar har för det mesta svårast att godkänna den nya partnern medan det ofta är enklare för yngre barn.
Anknytningsteorin och de klassiska psykologiska studierna ”strange situation” där barnen skildes från sina föräldrar visade hur smärtsamt det kunde vara för barnet. Separationen kan upplevas som en kris, vissa djupare och mer långdragna än andra. Men det behöver inte betyda att barnet far illa, speciellt inte om det fortsätter ha kontakt med båda vårdnadshavarna.
Eftersom skilsmässor är så vanligt förekommande är det ett område det forskats om mycket, svenska studier har påvisat att det kan vara en riskfaktor för barnets utveckling.
Men det är inte så mycket skilsmässan i sig som påverkar barnet negativt utan hur föräldrarnas relation sett ut tidigare och hur de hanterar förändringen. Konflikter i hemmet är en faktor som kan göra att barnet själv tar på sig skulden för situationen.
Orsaken till skilsmässa är oftast att paret inte längre trivs med varandra och denna otillfredsställelse brukar ofta ha pågått under en längre tid. Dessa spänningar påverkar ofta barnet mer än man kanske tror. Därför kan skilsmässan också vara en befrielse om föräldrarna lyckas prioritera barnet istället för sina personliga vendettor. Det är viktigt att inte låta sina frustrationer över varandra gå ut över barnet och exempelvis försvåra kontakten mellan barnet och den andra föräldern.
Separationen kan leda till mer tid och omtanke för barnet eftersom vårdnadshavarna kan koncentrera sig på att vara bra föräldrar istället för att lägga energi på deras dysfunktionella relation.
Trots att skilsmässor kan vara en bra lösning på en dåligt fungerade familj innebär det ändå mycket stress för de involverade. När beslutet är taget är det bäst att berätta för barnet så snabbt som möjligt och att anpassa budskapet så att barnet förstår. Detta beror på barnets mognadsgrad, vilket också påverkar hur barnet hanterar skilsmässan. Vissa reagerar med att kräva mycket närhet, andra blir avståndstagande, vissa blir arga, andra skuldbelägger sig själva. Därför måste man lyssna på barnets känslor och tala om gång på gång att det inte är hens fel.
Det är viktigt att föräldrarna lägger sina egna känslor åt sidan och sätter barnet i första rummet. När beslut ska tas kring barnets liv som vart det ska bo är det bäst att höra vad barnet vill men lägga det slutgiltiga ansvaret hos de vuxna. Trots att skilsmässor kan innebära en del risker för barnets utveckling beror detta på hur separationen hanteras, i bästa fall kan det tvärtom leda till att det frigörs mer tid och energi för barnet.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}