Autism

Vad är autism?

Autism är en utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning som främst medför svårigheter inom två områden: samspel och kommunikation med andra, samt upprepande beteenden och specifika intressen. Svårigheterna med socialt samspel kan yttrar sig tidigt.

Hur stor funktionsnedsättningen blir varierar mycket mellan individer. Tidigare fanns flera olika diagnoser för autism, såsom infantil autism och Aspergers syndrom. Men eftersom forskningen har visat att tillstånden har flera gemensamma svårigheter, som kan variera i styrka, talar man nu istället om att autism utgör ett spektrum.

De gamla diagnoserna används inte längre i den vanligaste diagnosmanualen (DSM-5). De har istället ersatts av autismspektrumstörning; ett samlingsbegrepp för olika typer av autism med olika svårighetsgrad. Språkutveckling, begåvning och socialt samspel kan påverkas i varierande utsträckning beroende på var på spektrumet man befinner sig. Det är vanligt att autism förekommer i kombination med intellektuella funktionsnedsättningar, liksom andra psykiska och fysiska sjukdomar, exempelvis epilepsi, tvångssyndrom och ADHD.

På senare tid har man också märkt att fler flickor än man tidigare trott lever upp till kriterierna för autism, men att de i första hand har fått andra diagnoser, såsom ångeststörning eller depression. Hos de flesta med autism upptäcks symptomen redan när de är barn, men även vuxna kan få diagnosen.

Symtom och diagnostisering

Diagnosen autism innebär att man har flera symtom inom olika områden. Ibland är många symtom tydliga redan innan tre års ålder. För andra yttrar sig symptomen i samband med skolstart eller andra stora förändringar i livet då kraven från omgivningen ökar.

Tidiga symtom är att barnet inte reagerar på social kontakt. Hen kanske undviker ögonkontakt, följer inte gester med blicken och tar heller inte initiativ till att peka eller visa saker för andra. Det finns helt enkelt en avsaknad av den nyfikenhet på omgivningen, och på människorna i den, som man annars kan förvänta sig av små barn. Svårigheter med att tolka andra människors gester, tonfall och ansiktsuttryck kan också visa sig tidigt. För vissa barn, som inte har så tydliga symtom, behöver autism inte innebära några större svårigheter i förskoleåldern. När barnet börjar skolan kan begränsningarna dock bli synliga i jämförelse med andra barn.

Det är vanligt att autism medför en försenad språkutveckling. Ibland kan barn med autism stanna av, eller backa i, sin utveckling av språket. Autism i kombination med en intellektuell funktionsnedsättning kan innebära stora språkliga svårigheter och begränsad talförmåga.

Kommunikationen hos personer med autism präglas ofta av en konkret språkförståelse, alltså att det andra säger tolkas bokstavligt. Det kan göra det svårt att uppfatta ironi eller andra subtiliteter i språket. Det kan också leda till att vardagliga sägningar som “ge mig din hand” eller “kasta ett öga på potatisen” framstår som konstiga eller rent av skrämmande. Ekotal förekommer hos personer med autism, vilket innebär ett härmande av ord eller meningar man har hört förut.

Upprepande beteenden är vanligt vid autism. Det kan till exempel handla om att vagga kroppen fram och tillbaka, eller att röra armarna i en flaxande rörelse om och om igen. För många personer med autism kan det vara svårt att förutsäga vad som ska hända härnäst. Det har att göra med att information tolkas och bearbetas på ett sätt som kan göra det svårt att koppla ihop det som händer just nu med tidigare erfarenheter. Upprepningen av beteenden kan då ha en lugnande effekt. En vardag utan plötsliga förändringar gör det också lugnare och enklare för personer med autism. Rutiner och strukturer hjälper till att skapa förutsägbarhet.

Det är även vanligt att personer med autism utvecklar specialintressen. Att ha specialintressen innebär att den som har autism kan bli väldigt bra på en sak. Inte sällan är det inom ett område där det finns exakthet i fakta och i hur saker hänger ihop. Det kan exempelvis vara ämnen som matematik eller fysik, eller handla om att lära sig tågtidtabeller utantill.

Svårigheterna med att läsa av omgivningen och förstå vad andra tänker och känner kan göra att man pratar mycket om sitt intresse utan att märka att andra inte är riktigt lika intresserade.

Personer med autism har ofta svårt att ta in, hantera och sortera intryck. Det kan göra att varje situation upplevs som unik. Någonting man klarar av att göra i en miljö kan därför bli mycket svårare i en ny miljö med andra människor. Reaktionerna på ljud, ljus och känsel kan också vara annorlunda, framförallt hos yngre barn med autism. Vissa specifika saker kan väcka fascination och förtjusning, till exempel reflektioner i glas eller hur löven prasslar. Samtidigt som andra saker som de flesta av oss inte lägger märke till, såsom en ventilationsfläkt, kan ge upphov till stort obehag.

Barn som visar tecken på autism utreds av läkare och psykolog. Tidiga diagnoser bygger även på föräldrarnas berättelser om hur barnet handskas med olika situationer. För att bedöma graden av funktionsnedsättningen görs en ingående psykologisk utredning. Sådana utredningar ska resultera i förslag på behandling, anpassning av miljön och andra åtgärder.

Som vuxen kan det vara bra att utredas för autism om man upplever sig ha stora svårigheter i vardagen. En utredning sker i princip på samma sätt som för barn. Att få en diagnos och kunna sätta ord på sina svårigheter kan göra att det blir lättare både för sig själv och för andra att förstå dem, och på så vis innebära en lättnad. Men det kan även upplevas som en sorg att svårigheterna beror på en funktionsnedsättning.

Stöd och behandling

Autism är ett kroniskt tillstånd. Det finns alltså inget “botemedel” som gör att autism försvinner. Däremot finns det stöd och behandling. Genom att ta tillvara på styrkor, och anpassa miljön efter svårigheter, är målet att maximera individens funktionsförmåga, självständighet och livskvalitet. Tidiga insatser med anpassat stöd kan minska symptomen och bidrar till att barnet i framtiden kan leva ett mer självständigt liv. Hur mycket stöd man behöver varierar beroende på hur svår funktionsnedsättningen är och om man har andra funktionsnedsättningar utöver autism. Det finns även stöd att få för anhöriga när en familjemedlem får diagnosen.

Hjälp och stöd vid autism innefattar bland annat:

Ett första viktigt stöd är kunskap om vad autism innebär. Som förälder eller vårdnadshavare till ett barn med autism kan man få hjälp att förstå barnets svårigheter. Ju mer man lär sig om hur barnet fungerar, desto lättare blir det att hjälpa barnet och hantera de situationer som uppstår i vardagen.

Det är också viktigt att skapa en så lugn och ordnad miljö som möjligt, eftersom det skapar förutsägbarhet. Man kan få hjälp med bostadsanpassning och det finns hjälpmedel som underlättar i vardagen. Exempelvis kan bildscheman underlätta kommunikation och vara en del av att skapa tydliga rutiner.

Läkemedelsbehandling är inte effektivt vid autism. Däremot är det vanligt att personer med autism även har andra tillstånd, exempelvis ADHD, som kan behandlas med läkemedel. Det kan för vissa finnas behov av läkemedel som reducerar ångest eller underlättar sömnen.

Barn med autism behöver ofta mer stöd och hjälp än andra barn. Som förälder eller vårdnadshavare kan det kräva mycket tid. Även om man behöver anpassa mycket efter barnets behov är det viktigt att inte glömma bort sina egna. Genom avlastningsstöd eller korttidsboende kan utrymme skapas för egentid. Det ger också barnet möjlighet att få egna vänner och upplevelser, utanför den närmaste familjen.

Det är inte ovanligt att en autismdiagnos medför oro hos de närstående. Hur ska det gå för barnet med skola och kompisar? Hur kommer framtiden att se ut? Räcker man till som förälder? Att prata med andra som vet mycket om anhörigas situation kan vara ett stöd för att hantera jobbiga känslor och funderingar.

Genom att ta tillvara på styrkorna och anpassa miljön efter svårigheterna kan vardagen bli enklare. Tidiga insatser med anpassat stöd kan minska symptomen och bidra till att barnet i framtiden kan leva ett mer självständigt liv.

Vad beror autism på?

Det forskas mycket på autism men än så länge vet ingen exakt vad som orsakar tillståndet. Ärftligheten för autism är stor men trots det har man inte hittat en specifik autism-gen. Det finns många olika gener som enskilt och i kombination med varandra kan skapa risk för autism. Länge trodde man att autism helt berodde på genetiska faktorer, men numera tror man att även miljöfaktorer kan spela in.

De beteendemässiga symtomen vid autism kan förstås utifrån hur hjärnan tolkar och bearbetar information. Mentalisering handlar om att kunna förstå att det finns skillnader mellan sitt eget och andras sätt att tänka, känna och handla. Mentaliseringsförmågan är grundläggande för socialt samspel och personer med autismspektrumtillstånd har ofta svårigheter med just denna förmåga. Det är även vanligt med bristande exekutiva funktioner, d.v.s. de kognitiva förmågor som bland annat hjälper oss att planera handlingar, samordna information och lösa problem. Brister i de exekutiva funktionerna kan vara en möjlig orsak till de repetitiva beteenden och svårigheterna med ömsesidig kommunikation man ser hos personer med autism.

Det är även vanligt att personer med autism bearbetar information med fokus på detaljer snarare än de större sammanhangen, vilket brukar kallas för att ha en svag central koherens. När man ser mycket detaljer men saknar en instinktiv känsla för helhet försvåras tillvaron på många sätt. En värld utan sammanhang blir helt enkelt svår att förstå.