Psykoanalys

Psykoanalys

Psykoanalys är både en teori om människans psyke och en terapeutisk behandlingsmetod. Psykoanalytisk behandling syftar till att påbörja förändringsprocesser som påverkar hela personligheten. Med genomgripande och mångårig behandling är målet att nå ökad självinsikt.


Vad är psykoanalys?

En av de mest framträdande personerna i psykologins historia är Sigmund Freud. Under början av 1900-talet utvecklade han teorier om människans psyke. Utifrån sin psykoanalytiska teori utformade Freud även den psykoanalytiska behandlingsmetoden. Efterföljare till Freud har vidareutvecklat psykoanalysen, delvis i olika riktningar. Centralt är synen på det undermedvetna, barndomens betydelse och hanteringen av inre konflikter.

Psykoanalysen bygger på idén om att det finns omedvetna meningar bakom människors föreställningar och handlingar. Bilden av ett isberg är en vanlig liknelse för att beskriva det undermedvetna. Den del av berget vi kan se ovan ytan är bara en bråkdel av helheten; den största andelen ligger bortom det ögat uppfattar.

Enligt psykoanalytisk teori bär varje människa på konflikter inom sig. Konflikterna är en dragkamp mellan å ena sidan önskningar, behov och drifter och å andra sidan hänsyn, förväntningar och beroende av andras acceptans.

Inre konflikter och trauman som är för smärtsamma att hantera når inte medvetandet. Däremot pågår sådana konflikter i det undermedvetna och kan påverka oss i vardagen. Exempelvis kan det ta sig uttryck i destruktiva relationsmönster. Eftersom konflikterna i det undermedvetna, enligt psykoanalytisk teori, väcker ångest i oss har psyket ett antal försvarsmekanismer som hjälper oss att hålla konflikterna borta från medvetandet.

Alla människor använder sig av försvarsmekanismer i någon utsträckning eftersom de hjälper oss att fungera i vardagen. Men om en person helt domineras av en eller flera försvarsmekanismer kan det bli problematiskt.

Försvarsmekanismer

Försvarsmekanismer används för att skydda medvetandet från ångestväckande konflikter. Det var Anna Freud, dotter till Sigmund Freud och även hon en framstående psykoanalytiker, som vidareutvecklade teorin om försvarsmekanismer. Försvar fyller en funktion genom att lindra ångest, bibehålla självkänsla och skydda mot hot. En överdriven användning av försvar kan dock ställa till med besvär och göra livet svårare. Det finns flera olika former av försvar, några exempel är:

  • Förnekelse: att inför sig själv och andra vägra acceptera att något händer eller har hänt genom att bortse från sina egna upplevelser.
  • Idealisering: att tillskriva någon perfektion och på så sätt undvika negativa känslor kopplade till den personen.
  • Projektion: att tillskriva andra de egenskaper man inte kan acceptera hos sig själv.
  • Intellektualisering: att enbart förhålla sig rationellt till det som väcker ångest och på så sätt distansera sig till det emotionellt.
  • Humor: även humor kan vara en försvarsmekanism; genom att skämta om det som är obehagligt blir det mindre hotfullt.

Ett annat viktigt grundantagande inom psykoanalysen är att vi formas av viktiga relationer och erfarenheter i barndomen. De lösningar man funnit på de tidiga inre konflikterna, som är en naturlig del av utvecklingen, kan enligt psykoanalytisk teori påverka hur man agerar senare i livet. Har man fastnat i ett reaktionsmönster kan psykoanalytisk behandling göra så att omedvetna konflikter når medvetandet. Bearbetning av konflikter och trauman gör att individen når ökad självinsikt och kan leva ett friare liv.

“Bilden av ett isberg är en vanlig liknelse för att beskriva det undermedvetna. Den del av berget vi kan se ovan ytan är bara en bråkdel av helheten; den största andelen ligger bortom det ögat uppfattar.”

Att gå i psykoanalytisk behandling

Den som går i psykoanalys kallas för analysand. Psykoanalys är en djupgående behandling, och det är inte ovanligt att den pågår 3-5 gånger i veckan under flera års tid. Tanken är att psykoanalytikern och analysanden gemensamt utforskar analysandens undermedvetna. Det sker genom en metod som kallas för fri association, där analysanden uppmuntras att tala så fritt som möjligt om sina tankar, känslor och upplevelser. Ökad förståelse för det analysanden ger uttryck för leder till att behandlingen fördjupas.

En viktig process i behandlingen är överföring, som sker i samspelet mellan analysand och psykoanalytiker. I den täta relation som skapas till analytikern ger analysanden uttryck för omedvetna föreställningar hen har om såväl sig själv som andra.  

Även minnen och reaktionsmönster som har sitt ursprung i viktiga relationer från barndomen aktualiseras i samspelet med analytikern. Det är detta som kallas för överföring. Har man till exempel känt sig ifrågasatt av sina föräldrar i barndomen är det möjligt att den upplevelsen överförs på behandlaren - man känner sig alltså ifrågasatt av psykoanalytikern.

Med stöd av psykoanalytikern kan analysanden utforska, och öka förståelsen för, det som gestaltas i överföringen. På så sätt blir det möjligt att komma till insikt om vad som påverkar ens känslor och handlande. Då ökar också möjligheten att medvetet att styra över sitt eget handlande.

Psykoanalys är en tidskrävande behandling. Behandlingen ställer höga krav på motivation och intresse av att reflektera över sig själv.

Fördelar med psykoanalys

Psykoanalysen har mottagit kritik sedan den först uppstod och organiserades. Flera av de som lärdes upp av Freud blev sedermera hans kritiker, vilket i vissa fall ledde till brytningar. Kritik av psykoanalysen har bland annat handlat om svårigheterna med att mäta resultat. Ökad självkännedom och frihet från det undermedvetnas inflytande handlar till stor del om subjektiva upplevelser, vilket gör att resultaten av behandlingen är svåra att mäta. Det har heller inte gått att kartlägga under vilka omständigheter eller för vilka psykiska besvär psykoanalytisk behandling har positiv effekt.  

En annan invändning mot psykoanalysen är att den konstruerad så att psykoanalytikern alltid får rätt i sina tolkningar. Om en analysand inte håller med om eller godtar tolkningarna kan det förklaras med att hen blockerar den genom att fortsätta tränga undan smärtsamma upplevelser till det undermedvetna.

Det har även riktats kritik mot att många av teserna psykoanalysen bygger på inte går att testa med empiriska, vetenskapliga metoder. Freud skapade hypoteser om psyket som han sedan arbetade efter och sökte bekräftelse på. Med dagens moderna vetenskapssyn är det ett bristfälligt sätt att bygga psykologisk teori. Eftersom många av teserna är svåra att både bekräfta och falsifiera kan de inte anses giltiga, menar motståndare.

I det psykoanalytiska lägret finns det å ena sidan de som hävdar att de funnit vetenskapligt, experimentellt stöd för psykoanalytiska teser. Andra psykoanalytiker menar att psykoanalysens sanningshalt inte kan mätas med den typen av metoder.

Sammanfattning

Psykoanalys är både en psykologisk teori om hur människans psyke fungerar och en behandlingsmetod. Sigmund Freud är en förgrundsgestalt inom psykologin och var den som började utveckla psykoanalysen. Det undermedvetna, erfarenheter från barndomen och hanteringen av inre konflikter är centrala aspekter inom teorin. 

Den som går i psykoanalytisk behandling försöker med behandlarens hjälp och vägledning att utforska sitt undermedvetna. Genom att bli medveten om konflikter som varit bortträngda i det undermedvetna är målet att nå självinsikt. Behandlingen är lång och genomgripande. Det ställs krav på motivation, intresse och självreflektion.

Livia Ericsson
Författare: Livia Ericsson

Livia är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av utvecklings- och personlighetspsykologi.

Livia Ericsson
Författare: Livia Ericsson

Livia är kunnig inom psykologi och särskilt intresserad av utvecklings- och personlighetspsykologi.

FLER ARTIKLAR