Dialektisk beteendeterapi

Vad är dialektisk beteendeterapi?

Grundantagandet i DBT är att patienten har stora svårigheter att hantera/reglera sina känslor och behöver hjälp att utveckla/använda vissa färdigheter för att klara utmaningarna i sitt dagliga liv. Färdighetsträning, i grupp, är därför en central komponent i behandlingen. Målet med färdighetsträningen är att arbeta bort labila känslor, dåligt humör, bristande tankekontroll, impulsivitet och beteenden som skapar relationsproblem, och öka förmågan att hantera/reglera känslor, stå ut när det är svårt och vara närvarande i nuet.

Parallellt med gruppträningen, som alltså inte är terapi utan mer ett slags psykopedagogisk utbildning, får patienten även individualterapi.

Genom behavioristiska tekniker lär sig patienten att lösa problem och reglera sina känslor i relationerna till andra människor. Genom kognitiva metoder lär man sig att tänka mer adaptivt på sig själv och omvärlden. Ett psykodynamiskt element spårar problemens rötter till tidiga upplevelser. En humanistisk tonvikt på acceptans av de egna känslorna och tankarna hjälper patienten att lära sig att uthärda negativa emotioner.

Begreppet dialektisk syftar på spänningen mellan de två motsatserna förändring och acceptans, som båda spelar en viktig roll i behandlingen. Patienten ska både acceptera verkligheten, och sig själv, och samtidigt åstadkomma nödvändiga förändringar för att få ett fungerande och meningsfullt liv.

DBT är en relativt ny behandlingsmetod, som utvecklades av den amerikanska psykologen Marsha Linehan på 1990-talet.

DBT behandling

Terapin har fyra tydliga faser. Växlingarna mellan faserna anpassas till individen. Ibland måste man tillfälligt backa till en tidigare fas. Alla patienter måste inte genomgå alla faser.

Orienteringsfasen

Här är syftet att uppnå ett bra samarbetsklimat mellan terapeut och patient, och ge patienten god kunskap om behandlingen så att hen kan avgöra om hen vill genomföra den.

• Fas 1I färdighetsträningen övar patienten på att uthärda svåra känslor utan att falla in i destruktiva beteenden, och på att förbättra sina relationer. Man diskuterar, övar, spelar rollspel och får omfattande hemuppgifter. I terapin är det viktigaste målet i denna fas patientens säkerhet, vilket konkret betyder att man arbetar för att minska eventuellt självmords- och/eller självskadebeteende, minska beteenden som stör terapin, minska beteenden som sänker patientens livskvalitet och tillämpa de beteenden patienten lär sig i färdighetsträningen. Om patienten har begått självskadehandlingar sedan man sågs sist står dessa i terapins fokus. Man gör en så kallad kedjeanalys och undersöker vilka faktorer som bidrog till beteendet, och vilka färdigheter som hade kunnat hjälpa.
• Fas 2I fas 2, som är mer tillbakablickande, arbetar man med att minska posttraumatisk stress, och minska problembeteenden som bottnar i tidigare trauman. Det gör man genom systematisk exponering för dessa trauman (i samtalsform), något patienten nu bedöms ha erövrat tillräckliga färdigheter för att kunna hantera.
• Fas 3 Nu ligger fokus på ökad självrespekt och individuella mål, i form av allt från konkreta omständigheter som sysselsättning och boende till mer abstrakta drömmar och visioner.
• Fas 4 Nu har man uppnått de nivåer av motivation, livslust, engagemang och förmåga till medveten närvaro som skapar hållbar livskvalitet på sikt.

DBT som behandlingsmetod

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) beskriver DBT som en lovande behandlingsform för patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (tidigare borderline). Man konstaterar att det finns visst vetenskapligt stöd för att DBT leder till minskat självskadebeteende, och att effekten kvarstår vid uppföljning två år senare. Socialstyrelsen hänvisar till en systematisk översikt från Cochrane Collaboration (2012) som visade att DBT (även i avkortade varianter) har goda effekter jämfört med annan behandling. Både SBU och Socialstyrelsen understryker dock att mer forskning behövs.

Begreppet dialektisk syftar på spänningen mellan de två motsatserna förändring och acceptans, som båda spelar en viktig roll i behandlingen. Patienten ska både acceptera verkligheten, och sig själv, och samtidigt åstadkomma nödvändiga förändringar för att få ett fungerande och meningsfullt liv.

Vanliga frågor

Hur länge pågår behandlingen?

Oftast ett år, men behandlingen kan förlängas.

Hur ofta träffas man?

Man har en individuell session (1 timme) och en gruppsession (2,5 timmar) per vecka.

Hur går behandlingen till?

Färdighetsträning i grupp, där man övar sig i att hantera och reglera svåra känslor utan att ta till destruktiva beteenden, varvas med individuell terapi där man arbetar med det som för tillfället utgör det största problemet i patientens liv. Patienten har mellan sessionerna möjlighet att kontakta sin terapeut per telefon för att få stöd i att omsätta sina nyvunna färdigheter i praktiken.

Vilken är terapeutens roll?

Terapeuten utgår alltid ifrån att patienten gör sitt absolut bästa i varje enskild situation, och ifrån att patienten alltid vill bli bättre, oavsett om detta märks på hens beteende eller inte. Terapeuten stöttar aktivt patienten för att hen ska erövra nya färdigheter, och betonar att patientens problem i för sig aldrig är patientens eget fel, men att det samtidigt bara är patienten som kan lösa dem. När man arbetar som DBT-terapeut ingår man alltid i ett multidisciplinärt team som träffas regelbundet.

Vad är grundtanken med behandlingen?

Grundantagandet i DBT är att patienten har stora svårigheter att hantera/reglera sina känslor och behöver hjälp att utveckla/använda vissa färdigheter för att klara utmaningarna i sitt dagliga liv. Patienten ska både acceptera verkligheten, och sig själv, och samtidigt åstadkomma nödvändiga förändringar för att få ett fungerande och meningsfullt liv.

Metoden bygger på att, genom färdighetsträning i grupp och individuell terapi, minska självmords- och självskadebeteenden, hitta en inre emotionell balans, lära sig att hantera vardagen och få en fungerande och meningsfull tillvaro.