Interpersonell terapi (IPT) är en terapeutisk behandling med fokus på att förstå och hantera patientens relationer till andra människor. IPT kan exempelvis användas vid svåra rollkonflikter, svårhanterliga nya relationella livsomständigheter, komplicerad sorg, samt generella svårigheter att skapa fungerande sociala relationer. IPT undersöker både hur sociala sammanhang kan orsaka psykiska symtom, och hur psykiska symtom kan påverka relationer.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}
Kärnan i IPT är att våra psykiska problem minskar när vi kan förstå våra relationsproblem och hitta konstruktiva sätt att lösa dem.
IPT bygger från början på forskning om kopplingen mellan sociala sammanhang och depression. Relationsproblem kan orsaka depression, liksom depression kan skapa hinder för sunda relationer. Sedan IPT utvecklades har den även anpassats för andra tillstånd och diagnoser, som ätstörning, missbruk, bipolär sjukdom, PTSD och ångest.
Behandlingen består oftast av mellan 12 och 16 samtal, och man träffas oftast en gång i veckan. Tillsammans med terapeuten identifierar man orsakerna bakom de psykiska problemen, med fokus på befintliga relationer. Det kan handla om allmänna eller specifika kommunikationssvårigheter, rollkonflikter, en ofrivillig rollförändring i livet, eller svårhanterlig sorg. Sedan utformar man nya, bättre sätt att hantera de problematiska situationerna/relationerna och de känslor de orsakar.
Under de första mötena utforskar patienten och terapeuten gemensamt hur patientens problem kan kopplas till patientens relationer. Man tittar på både styrkor och svagheter i relationerna, och i patientens kommunikativa förmågor. Vid depression undersöker man särskilt fyra fokusområden:
När har man valt vilket fokusområde man ska arbeta med går man vidare för att åstadkomma förändring genom att bygga upp nya förmågor. Patienten får stöd i att utveckla sina befintliga relationer, och/eller skapa nya relationer och sociala sammanhang. Patientens sätt att kommunicera undersöks och klargörs i en kommunikationsanalys, vilket innebär att man, konkret, utforskar, vad i de befintliga relationerna som får patienten att må sämre eller bättre.
Man analyserar en verklig konversation, och analyserar vad som gjort patienten exempelvis ledsen, upprörd, oroad, förvirrad eller besviken, och vad som tvärtom utlöst positiva känslor. Terapeuten använder ofta sin egen relation med patienten för undersöka vad som kan tänkas orsaka problem i andra relationer. Genom rollspel övar man in alternativa, konstruktiva sätt att kommunicera. Mellan samtalstillfällena förväntas patienten försöka tillämpa sina nyvunna färdigheter i sina vardagsmiljöer.
Nu sammanfattas och utvärderas behandlingen. Hur har symtomen förändrats? Terapeuten och patienten utformar gemensamt en handlingsplan, där det framgår vad som krävs för att patientens ska må fortsatt bra och hur hen på bästa sätt ska hantera varningssignaler om nya problem.
IPT baseras på empirisk forskning om psykisk ohälsa, anknytning och sociala relationer, bland annat om sambandet mellan depression och de relationer en person befinner sig i.
Barn och unga: - IPT finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandlingar som kan erbjudas barn och unga med lindrig till medelsvår depression.
Vuxna: - IPT finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandlingar som bör erbjudas vuxna med lindrig till medelsvår depression. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering publicerade 2017 en rapport som slog fast att IPT har en remissionseffekt vid lindrig till medelsvår depression hos vuxna (remission betyder att symtomen tillfälligt avtar eller helt försvinner).
Patientens sätt att kommunicera undersöks och klargörs i en kommunikationsanalys, vilket innebär att man, konkret, utforskar, vad i de befintliga relationerna som får patienten att må sämre eller bättre. Man analyserar en verklig konversation, och analyserar vad som gjort patienten exempelvis ledsen, upprörd, oroad, förvirrad eller besviken, och vad som tvärtom utlöst positiva känslor.
Maria är en 56-årig mellanstadielärare med två vuxna barn. För ett år sedan avled Marias make Anders i en stroke, och hon har haft stora svårigheter med att ta sig förbi den chockartade förlusten. Hon har fått allt svårare att engagera sig i arbete, familj och vänner.
Eftersom hon har svårt att sova och har gått ner mycket i vikt går hon till vårdcentralen för att undersöka om det ligger någon fysisk sjukdom bakom problemen. Det gör det inte, och Maria remitteras till IPT-behandling där hon får diagnosen depression med komplicerad sorg. Hon skattar sig mycket högt när hon får fylla i ett frågeformulär om depressionssymtom.
Under samtalen med terapeuten kan Maria släppa fram den sorg hon hållit tillbaka ända sedan Anders dog, då hon bara fokuserade på de praktiska arrangemangen kring begravningen, på att familjen skulle kunna fira jul som vanligt och på att snabbt kunna återvända till jobbet. Hon får också kontakt med den ilska hon känt medan Anders levde, för att han prioriterade sitt arbete och vid ett tillfälle var otrogen.
Mot slutet av behandlingen börjar Maria planera att göra en resa till Italien med en väninna, och samtalen handlar nu istället om hennes känslor inför att resa som singel, och den skuld hon känner över att åka till Rom utan Anders. När Maria på nytt får fylla i ett skattningsformulär om depression hamnar hennes resultat på en normal nivå.
Ali är en 23-årig student. Han har alltid haft svårt att skaffa vänner. Han har ändå lyckats skapa ett någorlunda fungerande socialt liv, genom att ett par gånger årligen träffa tre klasskamrater från grundskolan och genom att delta i vissa av universitetets sociala arrangemang. Ali önskar att han hade en kärlekspartner, men hans försök att hitta en sådan har gått mycket dåligt, och nu tillbringar han allt större del av sin lediga tid ensam i sitt studentrum.
Han har problem med aptiten och befarar att han lider av en fysisk sjukdom, men vårdcentralsläkaren konstaterar att han är fysiskt frisk och remitterar honom till IPT-behandling. Ali skattar sig mycket högt när han får fylla i ett frågeformulär om depressionssymtom, och får diagnosen depression.
Under terapin reder Ali och psykologen tillsammans ut hur Alis tillvaro har utvecklats sedan han började plugga, och kan konstatera att han isolerar sig allt mer, att han känner sig bortkommen och oattraktiv och har fått allt svårare att inleda samtal med människor. Å andra sidan visar det sig att Ali är en duktig schackspelare, och att han hade fin kontakt med en av de andra deltagarna i universitetets schackklubb, Martin, så länge han vågade sig dit. Terapeuten och Ali diskuterar möjligheten att återuppta kontakten med Martin, och rollspelar hur detta skulle kunna gå till.
Efter 15 behandlingstillfällen skattar Ali sin depression betydligt lägre än vid terapins början. Han har börjat i schackklubben igen, och åtminstone delvis fått tillbaka sin aptit. Han är dock fortfarande mycket nervös i kvinnors närvaro, och enas därför med terapeuten om att fortsätta behandlingen genom månatliga möten under ett års tid.
Behandlingen består oftast av mellan 12 och 16 samtal, men det kan variera efter överenskommelse.
Man träffas oftast en gång i veckan.
IPT fokuserar på kopplingen mellan psykiska svårigheter och relationer. Man tittar på relationerna här och nu, inte på tidigare relationer eller barndom. När man har identifierat patientens problemområden arbetar man med att konkret förbättra befintliga relationer, och/eller underlätta skapandet av nya, goda sociala sammanhang. Man undersöker hur patienten reagerar känslomässigt i olika relationella situationer, och identifierar styrkor och svagheter i patientens sätt att kommunicera. Man arbetar ofta med rollspel. Avslutningsvis utvärderar man behandlingens effekter, och tar fram en handlingsplan för att förebygga återfall.
Terapeuten har en aktiv roll i att hjälpa patienten att ringa in problemområden ifråga om pågående relationer, att utforska patientens egna känslomässiga reaktionsmönster i dessa, och att hitta alternativa, konstruktiva sätt att kommunicera. Terapeuten använder sin egen relation med patienten som en av utgångspunkterna i behandlingen, som ofta inbegriper rollspel mellan patient och terapeut.
Att de psykiska symtomen minskar när man lär sig att hantera sina relationer på ett mer konstruktivt sätt.
IPT en strukturerad, tidsbegränsad form av psykoterapi som fokuserar på hur problem i mänskliga relationer kan skapa psykisk problematik, liksom hur psykiska problem kan påverka våra relationer. IPT är ursprungligen en behandling för depression, men har även anpassats för andra tillstånd och diagnoser.
IPT kan hjälpa vid krisbearbetning, när man har svårt att hantera en ny fas i livet, vid svår sorg, när man har fastnat i svårlösliga relationskonflikter, och när man i största allmänhet har problem med att skapa och behålla goda relationer.
IPT-behandling utförs av legitimerad psykoterapeut eller psykolog, och består vanligtvis av 12 till 16 samtal. Den kan kombineras med medicinering.
{{ employee.store.store.name }}
{{ employee.store.store.address1.trim()}}{{ employee.store.store.address1.trim().length > 0 ? ',':''}} {{ employee.store.store.zip}} {{ employee.store.store.city ? employee.store.store.city.name : ""}}